Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Mardröm om Lyxfällan


Vi sitter där vid köksbordet. Jag har lite handsvett och vrider händerna i varandra. Fru Penning tittar ned i knät och säger inget. Patrick spänner ögonen i mig:

-Vad håller ni på med? Ni är ju vuxna sedan decennier?
-Ja, vi har haft lite dålig koll, jag vet.. försöker jag lite trevande.
-Hur kan ni göra så här? Ni tjänar ju så bra att ni aldrig hade behövt hamna där ni är, fyller Magnus i.
-Nä, det är rätt, mumlar jag. Vi ska bättra oss. Vi ska göra bättre. Vi skriver under fullmakten.
-Bra, replikerar Patrick. Nu mot budgettavlan.

Jag sneglar mot fru Penning som gör en besvärad grimas. Hur kunde det bli så här?

Snart så står vi där vid den stora tavlan med alla sedlar och de tydliga kolumnerna. Boende, Mat, Transport, Kläder, Övrigt och Lån. Patrick och Magnus står där, på andra sidan. Nu kommer domen, tänker jag. Nu ska vi får våra fiskar varma.

-Ni har galet fina inkomster, säger Patrick. Sätt upp 103 tusenlappar på inkomst.
Pust, han skulle bara veta att vi plockat ut från vår guldhöna för att nå till den summan, tänker jag utan att röra en min.

-På boende sätter ni upp åttatusen kronor, det är rimligt anser vi, säger Magnus. Jag petar upp sedlarna.

-Mat, däremot, är en katastrof. Ni äter för alldeles för mycket pengar. Och dessutom både en del luncher och restaurangbesök. Sätt upp tiotusen, noterar Patrick.
Ja, men jag har bättrat mig. Jag har med rester varje dag numera. Det borde snart synas i budgeten, funderar jag.

-Ni har höga transportkostnader men för er fungerar inte ett SL-kort. Och ni har två bilar. Det får vi se över. Sätt upp 4 500 kronor, förtäljer Magnus. Fan, man skulle bo mer centralt och med bättre kommunikationer, skakar jag inombords på huvudet.

-Med tanke på era höga löner skulle ni kunna spara mera. Sätt upp femtontusen kronor, suckar Patrick. Jag sätter darrande upp pappersedlarna.

-Så kommer vi till övrigt. Det här ser inte bra ut, inte alls. Det var så mycket att vi var tvungna att göra ett separat utdrag på det på den här långa rullen, triumferar Magnus och slänger fram en ful, gulnad lista. Den här måste ni ta tag i. Den visar september och oktober samt ett genomsnitt. Nå, vad säger ni till ert försvar?





Ja, TV:n gick ju sönder, försöker jag. Lite semester behöver man. Ja, vi behöver det här.

Inte då, bröstar sig Patrick. Nu ska vi först ta reda på de 22 tusenlappar som vi inte hittar i budgeten men som ni faktiskt tjänar in. Sedan så ge mig era bilnycklar!

Attans, tänker jag. Att det skulle gå så här långt?

Läs även andra bloggares åsikter om , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg