Nu gled vi in i en riktig höstmånad. Ägnat lördagen åt att byta vatten i spabadet, i det kan jag finna tröst och värme under kalla vinterdagar, och att läsa svensk damtidning. I den går att läsa att kungens apanage frikostigt distribueras bland barn och barnbarn, att Alicia Key köpt nytt hus i Hollywood samt att Stockholms pseudokändisar varit och sett
Hitta Doris. Ja, min ömma moder har förkärlek för att lämna dylika tidsskrifter hemma hos oss och jag läser hellre dessa än nyhetsbladen som mest består av våld, död, skräck och valhänta politiker.
Liberalerna, det parti som en gång var just liberalt, kom nyligen med ett förslag som appellerade till mig - att lägga ned Arbetsförmedlingen. Det tycker jag är ett jättefint förslag. Denna myndighet kostar mer än den smakar - runt 80 miljarder om året. Vi har några verklighetsfrånvända bekanta som gladeligen snyltar sig fram på statens bekostnad vilket stör mig. Än mer stör det mig att just Arbetsförmedlingen inte sätter större press på dessa att försöka försörja sig själva. Dessutom levererar heller inte AF något större mervärde till samhället. Endast 45 procent av företagen använder Arbetsförmedlingen som rekryteringsväg, den lägsta andelen någonsin. Regeringens mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020, ungefär lika ambitiöst som Fridolins saga om att fixa skolan på 100 dagar.
Veckan som passerade var min andra arbetsvecka på min nya arbetsplats. Drog på mig något virus förra helgen som plågat mig sedan dess. Upp i ottan, in med Alvedon och sedan jobba järnet. Efter arbetsdagens slut krascha i soffan någon timme och sedan släpa mig i säng före halv tio. Igår fredag var det som om kroppen kände att vi nått i mål och jag däckade totalt. Sov oroligt och drömde samma tresekunders dröm om och om igen. Vaknade fortsatt trött och slut. Insåg därför att en lagom sur gubbe lär jag vara idag.
Och det spär på min trumpna min när folk och fä runt omkring mig gnäller över att de inte får just det jobb eller den utbildning som de vill ha, inte hittar en fett betalt kneg på 70 procent så att de dessutom hinner förverkliga sig själva. Där man går på A-kassa och sedan smiter iväg en vecka till Mallis. Där man sjukskriver sig för att man är lite bakfull efter bira med grabbarna. Jag vill faktiskt inte bidra med en enda krona till er, era slappa kadaver!
Men samtidigt - solen skiner, det är en fin höstdag och jag lever och har hälsan undantaget en fet förkylning. Mitt nya jobb är roligt, kollegorna härliga och ersättningen god. Familjen mår fint och privatekonomin är i sin ordning. Det får vara slutsurat för denna gång.
Ha en härlig helg, gott folk!
Läs även andra bloggares åsikter om
Det som är livet,
Familj,
Känslor,
intressant?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.