Allt har sin arbetstid

Det är mörkt. Så becksvart både när väckarklockan surrar och lika dystert när det är dags att stänga ned på jobbet och bege mig hemåt. Det sägs att vi blir tröttare vid den här årstiden och det gäller åtminstone mig. Lite väl mycket av den energi jag besitter dräneras under arbetsdagen och väldigt lite är över därefter. Sådan tur att jag tjänar så bra då, tänker jag. Det är ju i sig en lögn.

För det är skillnad på lön och lön. Dels den som står på min lönelapp som är ganska solid. Men också den som är den riktiga - den lön som inte bara ersätts av lönearbetet utan allt runtom. Och hur det då ter sig så orealistiskt att betala med så mycket livsenergi för att erhålla de intjänade kronorna. För det är inte gratis på något sätt att jobba.

Jag måste pendla till jobbet, det tar tid och energi. Jag behöver en viss nivå på klädsel som kostar pengar och som måste strykas och tvättas. Jag har med mig matlåda men jag har kollegor som dagligdags unnar sig en åttiofemkronors luncher. Jag behöver förbereda mig innan arbetsdagen, inte minst genom att sova ut, äta frukost och göra mig anständig.

Efter arbetsdagen kan jag behöva varva ned och slappna av. Oftast är jag inte pigg och glad vid hemkomsten och för den delen full av energi för hobbies och intressen. Lite för ofta blir det en stund i soffan framför en menlös serie på tv:n.

Slår jag samman allt detta så sjunker timlönen drastiskt. Den sanna lönen är jobbtimmarna men också allt därutöver som kan kopplas samman med jobbet på ett eller annat sätt.

På grund av dessa sanningar så blir också varje intjänad slant desto mera värd. Ja, att slösa bort inkomster på något annat än det som jag finner mest värt är att förringa mig själv.

Men jag får fortsätta ett tag till. Jag behöver spara än mer och slösa än mindre. Det gäller bara att bibehålla fokus trots tröttheten. Sinom tid blir det vår och ljuset kommer åter.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Konsumtion, Motivation, Sparande, intressant?