Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak...

Bidrar du?


Emellanåt funderar jag på om vi som bor i vårt avlånga land inte är blasé? De generationer som fick kämpa med allt från kampen om demokratin, mat på bordet och inte minst kvinnlig rösträtt är på väg bort, kvar är vi som skördat frukterna av dessa ansträngningar. Allt var serverat för oss, vi behövde bara sätta oss till bords. Skillnaden mellan oss och bortskämda barn är hårfin.

Jag tror att det finns en stor fara i den liknöjdhet som råder. Vi tänker mer på att sko oss själva, köpa bil och sommarstuga än att mota fascism i grind eller att slå vakt om demokratiska värden. Hur många av oss läser de nyheter om vår värld som har en ny Stalin i öst och möjligen en ny Mussolini i väst och istället förfasas över stora barngrupper på dagis? Att navelskåda och att gnälla kringbagateller är synnerligen nysvenskt.

Jag blir lätt illamående när jag läser eller hör traders som ständigt översätter världspolitik till hur det påverkar deras aktieportföljer. Samtidigt så är jag inte förvånad - girighet är inte vackert men mänskligt men trångsynt och enfaldigt. För i slutänden så är det ju ändå så att hela vår tillvaro och dess trygghet bygger på vår gemensamma samhällsbyggnad - finns det ingen läkare att ta hand om dig när du blir sjuk, en polis när du blir utsatt för brott och ett försvar mot aggressiva grannar så spelar allt det andra mindre roll.

Samhällsbyggnad är ett intressant ämne, anser jag. Det finns ju något som ibland kallas den tärande sektorn - den offentliga som bärs upp av våra skattemedel. Detta är kvalificerad tjurbajs på renaste svenska. Det åtgår visserligen skattemedel till vård, omsorg, skola och så vidare men det finns också ett stort värde i dessa funktioner. Däremot så finns det verkligt tärande yrken, eller vad det ska kallas. Sådant som ingen av oss har någon nytta eller glädje av. Jag slänger iväg några brandfacklor.

Du som är daytrader - du är ingenting. Du tillför inget. Du är en som enbart åker snålskjuts. Du är en tärande sektor. Till din sort lägger jag pokerspelare, finansiella rådgivare, stora delar av banksektorn, arbetsskygga, övervintrande studenter, många politiker, flertalet makthavare och samtligt anställda på arbetsförmedlingen. Vad ska vi med er till?

Vad är ditt syfte? Vad tillför du? Vad är ditt bidrag till vårt gemensamma? Att du konsumerar och betalar skatt är då inte ett svar moget.

Eller du struntar i vilket bara du blir välbemedlad och tät? Är du ett ego? Många av er är det. Jag ser det varje dag i olika situationer. Skithögar med bara sitt eget bästa för ögonen. Kanske man int ska vara blöt? Bunt ihop och slå ihjäl dom? :-)




Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg