Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Bort med ränteavdraget


En som eldar upp sig rejält över vår nye bostadsminister är GaStan på sin blogg Kortsikt. Ja, han är så arg över att Peter Eriksson på sikt vill ta bort ränteavdragen och därmed orsaka sju svåra år eller fler. Det är knappt att jag vågar sticka ut hakan men jag gör det ändå. Ta bort ränteavdragen.

Jag anser först och främst att ränteavdraget är en gammal kvarleva som tjänat ut sitt syfte. Att ränteavdraget driver priserna uppåt är jag helt övertygad om. En avveckling av denna statliga subventionering med kanske 1 % årligen hade varit sunt. I motsvarande grad kunde därmed beskattningen på sparande sänkas. Eller för den delen på arbete?

Med tanke på att de allra flesta (97%) har förmågan att anpassa sin ekonomi vid de kommande räntehöjningarna ser jag inte det som ett problem. Att GaStans husvärde går ned är av mindre intresse än att vi på sikt får en sundare bostadsmarknad - det verkar ju vara det som herren ifråga oroar sig mest för, inte vad andra riskerar att drabbas av på grund av överbelåning.

Att likställa amortering med ett sparande börjar bli allt mer synonymt. Jag vet inte jag då jag anser att bolån är lån och på sikt ska amorteras liksom studielån eller andra krediter. Jag tror heller inte att resonemanget är hur mycket en familj är villig att lägga i kostnad på ett boende som styr utan var man vill bo - och då är man villig att tänja på kalkylen och blunda för höjda räntor. Våra banker har inte varit särdeles snåla med att belåna människor de senaste åren, allt annat är lögn. Att man idag är mer restriktiva har knappast med lagstiftningen att göra utan mer av rädsla för kreditförluster.

Jag har inget emot att öka belåningsgraden till exempelvis 100% men det ska gå hand i hand med en amortering i motsvarande grad. Det är en naiv tro att prisfall inte kan uppstå oavsett vilka skyddsåtgärder som vidtas. Däremot är en korrekt belåningsgrad, kanske 50-70% av marknadsvärdet, och amorteringsfrihet helt i sin ordning för de som önskar det.

Trenden i Europa är att de länder som har olika typer av ränteavdrag justerar eller avskaffar dem. Polen, Irland och Spanien har slutat ge subventioner för nya lån medan Luxemburg, Tjeckien och Estland har, eller är på väg, att sänka de tak för ränteavdragen som där finns. I Norge och Danmark med ränteavdrag mycket lika våra egna fasas de nu delvis ut. I Norge sänks de från 27 till 22 procent fram till 2018 och i Danmark från 33 till 25 procent fram till 2019.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg