Försörja sig

Folkhemmet och avsaknad av krig och konflikt har gjort det svenska folket till syltryggar, gnällkoftor och offerbejakare? Ja, det finns nog ett och annat att ta på här. Att växa upp med så kallad guldsked i hand och mund gäller många av oss även om vi inte riktigt ser så på saken själva. Förbaskat bra har vi det dock och har haft under min generation och senare. Någon större förnöjsamhet över det lyser däremot med sin frånvaro - inte är vi nöjda och inte är det vårt fel heller.

Det talas ibland om samhällskontraktet och att det inte hedras av makthavare och politiker. Samtidigt så finns det inget kontrakt undertecknat utan det handlar om en frivillig överenskommelse där vi medborgare avstår till förmån för den samhällsordning vi föredragit. Att klaga på att våra skattepengar används felaktigt är i sin ordning men inte samtidigt att skattefuska - varje egen utförd omoralisk handling eller icke-handling är i sig en del av hur samhällskontraktet hedras eller ej.

Samhällskontraktet är idén att medborgarna har ingått ett avtal med varandra om rättigheter och skyldigheter i samhällslivet. Staten ska garantera människorna liv och olika rättigheter, och människorna underkastar sig statens styre, betalar skatt, uppför sig vettigt mot varandra och gör som polisen säger. Exakt vilka dessa rättigheter och skyldigheter är bestäms i det demokratiska systemet. Brott mot samhällskontraktet från statens sida utgör legitim grund för protest.

En del i ett fungerade samhällskontrakt är individens strävan mot egen försörjning - utan den heller inget fungerande skattesystem. Det talas dock sällan om detta utan mer om vad olika grupper ska eller bör erhålla i bidrag eller understöd. Men det är ändå så att det stora flertalet har förmåga och ska därmed försörja sig själva.

I samhällskontraktet ingår att staten ska erbjuda gynsamma föhållanden för företagande så att jobben skapas, något som haltar betänkligt. I vissa hänseenden är flera av våra riksdagspartier företagsfientliga, vill jag hävda. Och inte gör man mycket för att arbeta utifrån hur verkligheten ser ut. För majoriteten av de cirka 400 000 arbetslösa kanske aldrig kommer att kunna försörja sig själva. Det handlar om lågutbildade, människor födda utanför Europa, funktionshindrade och äldre. En del kan tillhöra flera av dessa grupper, och störst är den grupp som saknar gymnasieutbildning. Det finns för få jobb som passar, helt enkelt.

Samtidigt så har individen ett ansvar. Att få gratis utbildning i Sverige är synnerligen enkelt. Att läsa in gymnasium kan alla få möjlighet till. Att så som ung ta mindre attraktiva jobb hör till. Att anstränga sig lite är ett krav. Vill du komma någonstans - studera och arbeta hårt. För var och en ska försörja sig själv, om det så är på ett låglönejobb.

Hur du väljer att försörja dig så länge det är inom lagens ramar spelar ingen roll. Professionell pokerspelare? Aktieklippare? Proffsbloggare? Check på alla - arbeta med vad du vill och betala din skatt och du hedrar samhällskontraktet. Däremot att dag ut och in leva på bidrag är inte ok om du har arbetsförmåga.

Det finns fackliga företrädare som hävdar att det inte går att leva på tjugotusen kronor per månad. En pizzabagare från Jokkmokk som tjänar 20 529 kronor per månad ska därför utvisas för att han inte anses kunna försörja sig själv! Samtidigt finns det gott om pensionärer i landet som lever på desto mindre. Det finns gott om pampar kvar.

Hur ser du på egen försörjning? Är det ett rimligt krav på dig, mig och de där borta?

Läs även andra bloggares åsikter om Etik i ekonomi, Samhällsekonomi, Arbete, intressant?