Mellan raderna

Vad månde ske? Var kommer det att sluta? Jag hatar verkligen förnumstigheten i att peka finger åt människor i onåd på grund av deras kortsiktighet eller okunskap. Det finns ingen vinst i det och inget gott kommer heller ur det. Det stora problemet ligger i hur vår lagstiftning formulerat sin dom när du målat in dig i hörnet rent privatekonomiskt.

Jag mår direkt illa när jag hör hur folk är mer oroliga för sina bostäders värde än att oskyldiga barn riskerar att hamna utan ett tryggt hem utan hänvisas till härbärgen. Vad fan är det för fel i huvudet på er? Hela vårt samhälle vilar på vårt gemensamma och vår vilja att värna om det. Ditt fina husvärde, vad är det värt när bildäcken brinner och det är slagsmål på gatorna?

De allra flesta försöker. Ett exempel är bloggaren Starta om mitt i livet. Denna familj har hamnat på kant med pengar men jobbar nu intensivt för att nå balans. Sådana berättelser är starka och jag önskar dem alla lycka till. Andra kämpar på men ser inte vägen ut. Lagerarbetaren med panikångest som inte får ihop det hur han än försöker. Som vars hälsa nu sviktar och där familjen riskerar att kantra. Det går att läsa mellan raderna att krediter är en del av orsaken. Är det inte dags att lagstifta igen kring ocker?

Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att den som utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år. I 1734 års lag var gränsen satt vid 6 %, all ränta högre än så betraktades som ocker.

Det är så enkelt att bara peka finger. Men de som gör så är små människor. Men det i sig är ingen evig dom - var och en kan välja att växa.

Läs även andra bloggares åsikter om Etik i ekonomi, Fördom, Vardag, intressant?