Lönehelg

Arbetsveckan nådde till sist vägs ände och helgen stundade. Fredagsafton och familjen Penning drog till staden för att roa sig. Inledande bowlingmatch skulle krönas med en god middag. Insikten kring att inte ha bokat något bord för kvällens sittning blev smått komisk. Var och varannan krog eller restaurang var välbelagd och vi nekades plats med ursäkten att det faktiskt var lönehelg!

Så roligt, egentligen. Under veckan har människor, kreti och pleti fått lön och då drar man ut för att rulla hatt. Det är en slagdänga av Uggla som fastnar i mitt sinne - kungen för en dag. För det var verkligen så uppenbart - idag finns det pengar så då ska svängarna tas ut.

I familjen Penning noteras det att det plingar till på lönekontot men i sig har det föga med när och var inköp eller aktiviteter planeras in. Det finns alltid gullpengar i kappsäcken så därmed är det inget problem. Och vi fick till sist ett bord på en lokal och vi blev både mätta och belåtna. Kanske nästa gång blir den 24:e? Lite tunnare med folk då.

Nej, det som är mest uppenbart med en lönehelg är att då planerar jag privatekonomin och gör de betalningar som fodringsägarna kräva. Vid samma tillfälle stäms sparandet av som är av varierande natur i en kompott av amorteringar, fondsparande och buffrande. I sin helhet, där även semestersparande ingår, tycks januari månad landa på ungefär 36 procent i sparkvot trots att vi lever gott utan att snåla.

En arbetskollega till mig, som dessutom tjänar ett snäpp mer än vad jag gör, berättade att han och hans hustru inte sparar något alls - trots hans ålder på 46 vintrar. De lever vidlyftigt och gott och konsumerar som morgondagen vore den sista. Min mage hade aldrig trivts i ett sådant klimat - jag behöver skyddsväst, hjälm och stödkrage i privatekonomin. Att vara fattig ett tag för att vara kung för en dag är inget för mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Inkomst, Privatekonomi, Livet, intressant?