Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Rätten att jobba mindre


Pension är nu snart i ropet åter. Det färgglada brevet kommer inom kort i postlådan med sin - så kallade - pensionsprognos. Hur mycket får du? Det är garanterat tydligt för oss alla att det finns en hel del skräckpropaganda i kuvertet från moder Staten. Jobbar du längre, kanske tills du är 68 år så får du mer pension. Lite lockelse med socker, är det allt.

De stora massor som lever månadslönskapplöpningens odygd torde sucka lite extra. Vi andra, som litar mer till egen förmåga, ser möjligen mer en ekvation framför oss där besparingar, inkomster och utgifter balanseras mot tid, önskemål och själslig samt kroppslig förmåga - när och var väljer jag att gå i pension och med vilka förutsättningar? Och vilken prognos kan jag själva göra?

Inkomstpensionen har vi ju ingen påverkan på i direkt mening mer än att vi måste jobba ihop den. Däremot så kan de flesta av oss omhulda vår tjänstepension och definitivt premiepensionen. Förresten - har du inte tjänstepension så byt jobb.

Egentligen så är det bättre att nyttja nätsidan minpension.se än att lusläsa brevet då helhetsbilden inte finns i det. Slöseri med skattemedel är det till viss del.

Jag själv när en förhoppning i att kunna gå ned i arbetstid på sikt, kanske runt de femtiofem. Familjen Penning kan med lätthet redan idag arbeta fyradagarsveckor och ändå leva flott och spara undan. Det är en springande punkt - mitt intresse för att stanna kvar i arbete hänger definitivt samman med en högre flexibilitet.

Det talas så mycket om rätten att få jobba efter 65. Vi borde också tala om rätten att få gå ned i arbetstid - dels för att få mer ledig tid men också för att orka arbeta längre om så önskas. Jag anser detta helt avgörande - en förlängning måste kombineras med en rättighet att få gå ner i tid efter arbetstagarens önskemål. Den förbannade 40-timmarveckan är fortsatt norm och det är så oerhört förlegat!

Hela mitt resonemang ovan bygger på att vi får behålla ett fungerande pensionssystem även i framtiden, något som liksom det mesta här i livet är synnerligen osäkert.

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg