Krypande livsstil

Så som inte helt purung finansman så är pensionspengar ett intressant ämnesområde. Ja, jisses - jag är inne på mitt femtionde levnadsår, något jag inte riktigt begriper eller kan ta till mig. Den finns både fasa och fascination i detta ålderstreck - jag är en femtioårig snorvalp, inte gubbe, allt enligt egen måttstock.

Troligen är jag ganska nära den punkt i livet som innebär att jag tjänar mycket och kan spara rejält - barn som börjar närma sig flygfärdighet, hyfsat välbetalt jobb och än så länge ganska attraktiv i arbetsgivarnas ögon. Möjligheterna är stora för sådana som mig och min hustru. Och vi är så klart inte ensamma om det. Däremot finns det många som låter sin livsstil blomma ut och därmed sänker möjligheternas fartyg.

Det finns ett engelskklingande uttryck som heter Lifestyle Creep. Det är ingen insekt eller så utan handlar om att när människor ökar sina inkomster så låter de sin livsstil kosta mer - det blir inte mer pengar över. Speciellt problematiskt är detta för den kategori människor som har fem eller kanske tio år kvar tills pensionen med utflugna barn och nedbantade lån och petar in de överblivna kronorna i ny bil, fler boenden, köksrenoveringar och dyra resor. När väl pensionen infinner sig mäktar man inte med att upprätthålla den nya livstilen rent ekonomiskt.

Men alla människor, oavsett ålder, kan drabbas av livstilskrypande. Familjen Penning har gjort flera sådana genom åren och det har varit dumt och dumt igen. Insikten idag är bättre, om inte god, och vi försöker att leva våra liv så som relativt fattiga i vardagen -  matlåda med, gamla bilar och barn med begagnade kläder.

Jag förmodar att jag tänker lite för mycket emellanåt - men jag kan inte låta bli. Efter en hård arbetsdag så räknar jag på mina fem ungefär hur många kronor det inbringade. Då blir mina slantar mer värda att vurma. Eftersom livsstilskrypande gärna smyger sig på så gäller det att vara vaksam - och dessutom jobba i motsatt riktning så ofta det är möjligt. Säg upp en prenumeration, byt ned bilen i storlek, börja cykla till jobbet och byt oxfilé mot stekfläsk.

Man mår inte sämre, om någon trodde det, för att man lever mindre vidlyftigt. Snarare är det i sig befriande med färre och billigare prylar.

Läs även andra bloggares åsikter om Välmående, Sparande, Livet, intressant?