Slutpusslat

Tampas du med livspusslet?

Visst är det sjukt - att stressa genom livet för att hinna med allt och ingenting? Jag vill inte ha det så men jag trillar dit allt som oftast. Jag tycker inte om uttrycket ens för livet är väl f*n inget pussel som ska läggas? Däremot att tiden ter sig knapp är vanligt, inbillar jag mig.

De facto har en vecka 168 timmar, det kan vi väl säkert vara överens om. De flesta mår bra av att sova en 7-8 timmar per natt så över blir ungefär 115 timmar avrundat lite hafsigt. Dessa timmar jagar vi efter och ikapp för att hinna med jobb, barn, träning, hobbies och andra logistiska övningar. Inte konstigt om vi känner oss stressade.

För egen del försöker jag inte längre att prioritera utan istället väljer jag bort - helt enkelt tar jag bort sådant som ge mig minst. Trista tv-program. Böcker som inte faller mig i smaken. Icke roande aktiviteter. Människor jag inte gillar. Arbetsuppgifter som suger. Ja, det finns att ta av.

Måste jag prioritera så väljer jag oftast det som roar mig mest eller som ger mig välbefinnande. Exempelvis så kan man strunta i arbetsuppgifter som är trista och hävda för chefen att man inte hann med - för att det fanns annat viktigare (läs roligare) att ta tag i. Träning släpper jag aldrig på då det är livsavgörande och ger en fin känsla i kroppen. Min familj kommer alltid före alla andra människor och då i synnerhet mina barn.

En annan viktig sak när det gäller att få tiden att räcka till är att strunta i vad andra tycker. Det finns så många förståsigpåare som anser sig veta vad som är rätt, fel, fint och fult. Jag definierar numera alltid mina egna viktningar och värderingar. Jag går inte på ett jobbmöte bara för att jag är inbjuden - jag vill veta vad jag ska göra där, varför och vad agendan är. Jag struntar i normer - vissa vill definera mig som en medelålders, vit, heterosexuell man och det får de väl göra. Men jag bryr mig inte alls om vad de anser. Jag håller mig till att enbart vara en människa, så långt sträcker jag mig.

Egentid är viktigt, åtminstone för introverta figurer som jag. Umgänge dränerar min energi medan egentid laddar batterierna. Ett jobbmöte med kund är oerhört tröttande för mig därav. Att ta ensamma promenader i skogen är en lisa för själen. Så, nej - livspusslet överlåter jag åt andra att försöka lösa. Jag ägnar mig åt att njuta livet.

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Inspiration, Glädje, intressant?