Kranka blekheten

Det finns säkert någon synnerligen mänsklig psykologisk förklaring. Ibland säger man eftertankens kranka blekhet - när man menar att hastiga, ogenomtänkta beslut leder till oro och ångest. Vad tusan har jag gjort, helt enkelt. Uttrycket kommer förresten ifrån Hamlet och dess lite längre variant, för oss som vill verka lite extra viktiga och pseudointellektuella, lyder: Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

Jag och frugan tog igår en tur till en bilhandlare för att där kika på en bilmodell som jag grundligt gjort research på och varande av god byggkvalitet - faktiskt utnämnd till årets bil mer än en gång. Målsättningen var egentligen den att frun skulle prova den så att hon kunde ge sitt godkännande att bilen var i sin ordning. Men väl i butiken och efter provkörningen kom den där underliga känslan krypande - vi skulle kanske slå till, nu med en gång? Shoppinggenen aktiverades.

Bilen vi provade var inte i den prisnivå vi hade tänkt oss utan betydligt högre: 109 tusenlappar. Lik förbaskat så står vi där i butiken och jämför denna vagn med en nyare, likadan som kostade ytterligare 20 tusen mer! Äh, det är ju en liten kostnad för en 2 år nyare bil och hälften så många mil på mätaren?

Den var som ny, den där dyrare droskan. 129 000 kronor kändes som ett fynd. Att den var så fin, påpekade säljaren, var att den gått som privatleasing vilket i sig gör att dessa bilar ofta är i bättre skick än företagsleasing. Det beror på att varje repa eller bula i bilen kostar när kontraktet är över. Vad betalade de då, undrade jag. Ja, sa säljaren, för denna bilen var månadskostnaden 2 495 kronor. Oj, nästan nittiotusen kronor på 3 år? Då känns ju 129 tusen som hittat!

Fru Penning räddade situationen med att barskt påminna mig om dels syftet med besöket och vår ursprungliga prisnivå. Jag kände mig just då besviken men idag så oerhört tacksam. All min rationalitet var som bortblåst igår - betänk vad lite eftertanke kan betyda.

Just nu tittar vi på bilar upp till nittiotusen kronor - en nivå som vi tänkte från början. Nittontusen kronor mindre eller trettionio beroende på vilken bil vi kommit hem med igår. Och då hade vi stått där - med eftertankens kranka blekhet.

Jag har kollegor på jobbet som kör fantastiska bilar - det skulle jag också vilja. Det är förmånsbilar de valt att ta ut mot löneavdrag. Det är inte ovanligt med 4 eller 5 tusenlappar i kostnad per månad. Kul i stunden att köra, surt att lönen minskar och riktigt illa att tjänstepensionen påverkas negativt. Det är inte värt det, inte i något hänseende.

Så vad är sensmoralen? Jo, att aldrig ta beslut i stunden som allvarligt påverkar din privatekonomi. Tänk efter, sov på saken och räkna efter. Lite inte på din hjärna och vad dopamin kan göra med den.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Privatekonomi, Kostnader, intressant?