Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Alltid pank


Jag vet att det är svårt. Svårt att se när duktiga investerare vandrar på vattnet likt en historisk Jesus och skapar rejäl vinst när index samtidigt krackelerar. Svårt när jag själv blott förmår att förhindra raset i min egen portfölj. Sådant kräva sans i sinnet - att jämföra mig med de bästa, när jag samtidigt inte vill anstränga mig så som de gör, är praktiskt taget rätt dumt. Och i det ljuset ter sig saker och ting något bättre.

Ett av mina starkare barnaminnen är att jag alltid saknade pengar. Jag var alltid pank, helt enkelt. Så som telning räckte aldrig veckopengen - det behövdes godis, Fantomen och fler legobitar. Som yngling hade jag inte råd att köpa de LP-skivor, kassettband att spela in Rakt över disc på eller ens ett vettigt schampo till min tonårsfeta kalufs. Jag sneglade avundsjukt på de av mina kompisar som köpte en platta i skivaffären, hade TDK-band att spela in på och Yves Rocher i duschen efter jympan. Jag kom inte långt med min enda platta med Agneta Fältskog, mina Ton-i-ton-band från BP-macken och Timotei som visserligen doftade gott men var ett maskerat diskmedel.

Jag fick aldrig någon ekonomisk skolning - inte hemifrån och inte från skolan. Alla pengar som på ett eller annat sätt nådde mig, via månadspeng eller reklamutdelningen, konsumerades och inget sparades. Varför var det så? Jag, mina syskon och mina föräldrar pratade aldrig om pengar, vad de är, hur de skapas och vad de innebär för oss. Sorgligt och obetänksamt vilket också har lett till att jag idag inte är miljonär - så som jag borde varit. Jag har inte sparat något alls förrän en gryende insikt började gro när jag var runt de trettiofem.

Jag skulle inte plöjt ned mina slantar i tonåren på flipperspel och öl. Jag skulle sparat 10 procent av min inkomst från mitt första jobb fram till idag. Jag borde tänkte efter både en och två gånger innan jag gjort all den korkade konsumtion som blev till stora belopp över tid. Men nu blev det så och jag kan inte ändra på historien. Den enda positiva som finns kvar är frustrationen över att alltid känna mig pank, något jag numera inte är. Men känslan har funnits med mig under så lång tid att den är så som ett smärtsamt tandläkarbesök - då blir man flitigare med både tråd och borste.

Så jag är trots allt ganska nöjd nu att jag lyckats bromsa fallet i min portfölj med endast 1,5% då OMXS30 tappat 5,8% under samma tidsperiod. Jag har en viss riskaversion just av den anledningen - jag vill inte bli pank igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg