Från ryggmärgen

Det kan vara lite kul att vara sjuk också. Man kan exempelvis ägna mer tid åt Twitter - denna galna kanal som kan liknas vid ett exhibitionistiskt horstråk - var och en behöver sälja sina varor så inbjudande som möjligt men helst inte avslöja vad som döljer sig bakom desamma. Politiker, inte minst, tror fullt och fast att sociala medier är deras livlina för att få vara med framgent vid den svenska smörgåsbordet och att medborgarpöbeln som läser deras tweets är mindre begåvade mentalt än vad de är - vilket misstag!

Idag gick jag helt omedvetet i polemik med vår numera ganska berömda samordnare mot  våldsbejakande extremism, Anna Carlstedt, som tog över detta uppdrag efter två fullständigt inkapabla personer - Alice Bah Kuhnke samt Mona Sahlin. Hillevi Engström är här med sina fyra veckor inte värd att nämnas i sammanhanget. Det måste vara en guldsits att ta över efter dessa båda klåpare - det räcker ju att man bara gör liiite bättre ifrån sig så kan man få lovord och ryggdunk. Tyvärr är ju Annas bakgrund för rollen illa vald, lite som att en rörmokare skulle börja göra en nagelbyggares jobb - det är knappast rätt meriter som varit orsaken till valet utan, i sedvanlig ordning, en svågerpolitiskt tillsatt tjänst.

I tweeten på bilden ovan, som Anna får hopp kring, sitter Salahuddin Barakat, välkänd imam som ser kvinnor så som smutsiga, och även Antje, svenska kyrkans nedmonterare numero uno. Det enda som är fint i bilden är att ingen föds till extremist, resten är förljuget.

Anna fick just den frågan kring vad det är för hoppfullt med herr Barakat i ovan bild och får då ett ryggmärgssvar tillbaka som inte är ett svar utan ett simpelt påhopp. Barnrumpor som går i vuxna skor har jag svårt för och jag hoppade in i debatten, se nedan.

Jag blev full i skratt och samtidigt lite rädd. Kvaliteten är så låg på dessa människors förmågor. Anna gillade inte min anonyma profil eftersom hon troligen utgick ifrån att jag var ett politiskt troll, kanske på högerkanten. Men det är jag ju inte - blott en familjefar som arbetar på riktigt, bor i villa och klappar katt. Men jag är inte dum och jag vill av många skäl inte gå på catwalken.

Jag svarade Anna att hon gärna får kontakta mig via mail så kan hon få närmare information om vem jag är. Vi får väl se om hon vågar.

Om nu Anna inte blir färdig med att kontakta mig så må så vara. Hon kan ju med all rätta utgå ifrån att jag är:

• medelålders
• vit
• man

Check på alla tre och redan där är jag en paria för de flesta så kallade feminister. Men skillnaden är att många av de som står på barrikaden för feminismen inte har egna döttrar som de behöver oroa sig för i det samhälle som nu växer fram med kvinnohat, likt det patriarkala struktur som Salahuddin Barakat företräder.

Jag väljer bort feminism för humanism - alla människors lika värde oavsett vad eller vem du är. Jag lovar er - jag kommer att slåss, och det hårt, för att mina barn, oavsett kön, ska ha samma förutsättningar och värderas lika. De som inte ställer upp på det har faktiskt - inte - här - att - göra.

Kanske rasist? Ja, varför inte? Kläm in det också. Jag kallade chokladbollar för negerboll som barn men det har jag slutat med. Jag anser att all religion alltid är underordnade mänskliga värden och rättigheter. Jag tycker inte att Pippi-böckerna är rasistiska utan något för sin samtid. Jag vet inte många som likt jag har arbetat på en arbetsplats med 27 olika nationaliteter. Hur många invandrade känner du, Anna? Ska vi tävla? Jag vet också därför att goda och onda människor och allt däremellan bryter alla ursprung och kulturer. 

Anna har ett svårt jobb - jag hade inte velat ha det då jag känner min begränsning i förmåga. Varför gör inte du det, Anna? Handlar allt om karriär? Du har inte kompetensen och är snart utbytt. 

Politiker i stort - sluta vara naiva. Tro inte att väljarkåren är en skock får. Valet 2018 kommer tydligt att visa vilka som visade oss respekt, lyssnade på oss och tog våra problem på allvar.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Etik, Livet, intressant?