Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Grattis till förlusten


Visst är ordet tjäna vackrare än att köpa? Utan att gå till överdrift så som vissa anala snålbloggare så erkänner jag - jag har en viss köpångest. Jag har ju egentligen inget emot att göra köp men jag vill så hjärtans gärna göra bra köp - köp som ger något mervärde och som jag känner mig nöjd med. Det är svårt då vissa inköp först kan värderas i efterhand eller senare. Att låta bli att köpa alls ter sig oftare som det bättre alternativet.

En incident kring köpandets märkligheter bevittnade jag häromveckan. En släkting till mig lade upp en bild på det berömda internätet av en ny, blank, vacker Mercedes. Nu var det dags att byta in Volvon och börja köra premium, berättade han så som bildtext. Jisses, tänkte jag. Han tjänar inte så himla bra och den där bilen är dyr. Jag var lite brydd. Men reaktionerna lät inte vänta på sig.

Grattis, mannen. Sjysst bil - härligt! Den är du värd. Jubel, visslingar och trumpeter. Bara lovord och tummarna upp. Jag blev perplex. Nämen? Jomen? Jaha ja? Det här får jag inte ihop.

Någon lägger upp över trehundra lånade laxar och köper det som är en garanterad förlust - och vederbörande blir hyllad så som en klok och framgångsrik person? Var.. eh.. var.. ..nä. Jag blev mållös. Är jag nu tyken om inte också jag gratulerar? Kanske ter jag mig avundsjuk? Jag kunde inte förmå mig något alls.

Om jag för intjänade pengar köper aktier eller en fond - vem jublar då? Ingen. Nää, det där med aktier, det är allt en riskabel verksamhet. Du kan ju förlora pengarna! Att satsa flera hundratusen kronor på den däringa marknaden, det är helt galet! Grattis till förlusten.

Jaha ja, säger jag igen. Skakar lite lätt på huvudet. Jag förstår inte. Vad har jag missat?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg