Jag ser dig

Jag är inte mycket för personlighetstester, DISC-analyser och horoskop - alla olika avarter med ändamålet att placera människor i fack. Sådant är bromsklossar mot möjligheter att utvecklas i de riktningar som individen önskar och istället stämplar man denne med olika egenskaper. Tendensen är då tydlig - eftersom jag uppenbarligen är utpekad att vara något kommer jag att förhålla mig till detta och förstärka sådana beteenden.

Sådant är big business i allt från rekryteringsbranschen till teambuildingövningar på företag. Vissa människor är i mina ögon enfaldiga får - de klappar förtjust i händerna och yvs över att få veta vilken sorts människa de är - röd, blå, gul och gredelin - och gläds över att de är ju precis så som de trodde att de var. Jisses, säger jag. Att läsa framtid i kaffesump eller tro att oturen bor i en svart katt eller illa ställd stege är inte så mycket sämre alternativ. Men som sagt, den finns en trygghet för vissa människor och det finns företag som livnär sig på det här.

Att kalla sig liberal, kristen, feminist, civilingenjör eller valfritt kön är blott en beskrivning av allt från åsikter till känslor. Men att säga att jag är är samtidigt synnerligen begränsande. För egen del är jag nöjd med att säga att jag är en människa, ungefär så långt sträcker sig min persondefinition. Att jag sedan säger att jag vill ha ett liberalt samhälle, att gudtro är min privatsak, att alla människor är lika mycket värda och att jag föredrar intimitet med kvinnor  stämplar mig inte så tydligt.

Att förstå sig själv - det är nog det som folk vill. Men vad finns det att förstå - egentligen? Alla våra beteenden är i grund sprungna ur tankeprocessen, svårare är det inte. Vi är biologiska varelser förfinade genom årmiljoner att vara det vi är idag. För mig räcker det med att sträva lite grann mot några få etiska principer - att vara snäll, empatisk, vänlig och förnöjsam - och ett par eftersträvansvärda känslor - att vara i nuet, ta det lugnt och långsamt samt se mer positivt än negativt i tillvaron.

Därför går det inte att generalisera. Jag läste en artikel om att man inte ska anställa människor yngre än 40 eftersom dessa är omogna, opålitliga och självupptagna. Det är en brandfackla, minst sagt. Egenskaperna som beskrivs har inget med ålder att göra utan är bara beteenden som en människa kommit undan med så här långt i livet. Visst, barn och ungdomar curlas utan like och det ger liknande resultat. Men det säger inget alls om människan bakom beteendena.

Genom mitt arbetsliv så har jag mött människor i alla åldrar som betett sig som skithögar eller varit helt underbara. Likadant är det idag och jag undantar aldrig mig själv. För hur är jag mot andra och hur väl sköter jag mina arbetsuppgifter och åtaganden? Jag gillar Matteus 7 och flisan samt bjälken - döm inte så blir ni inte dömda. Och i grunden så är det trots allt viktigast att vara sjysst mot andra, eller hur?

Att ålder är irrelevant är slutsatsen. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla, friskare, snabbare eller tekniskt kunniga än äldre. Äldre människor jobbar inte självklart för gruppens bästa, är inte mer lojala eller pålitliga. Alla är istället smarta, korkade, energiska, lata, initiativrika, handlingsförlamade, friska, sjuka, låtsassjuka och bakfulla, lojala och illojala, neurotiska och skogstokiga. Lite till mans.

Så, vad är du då? Jo, du är.. ..vad du vill vara. Låt dig inte låsas in i fack, boxar eller strukturer. Du bestämmer - ingen annan. Du kan vara vad du vill vara idag och något helt annat imorgon. När någon säger till dig att du är så ska du reagera och definiera om - nej, jag är inte en möbelsnickare, en controller, en fegis, en ful en, en förlorare eller gulblågredelin. Möjligen så är jag en människa som tycker om att göra möbler, räkna pengar, undviker risker, ser ut som jag gör, ännu inte dragit en vinstlott och inte tror på personlighetsanalyser. Jag är inget av det ni säger att jag är. Beklagar missförstånden.

Jag vet med tydlighet vad jag uppskattar hos andra och jag tror att de flesta har samma måttband - omtanke, vänlighet, intresse, empati kan det kallas. Men i all sin enkelhet tycker jag bäst om att säga att jag ser dig. Jag ser dig. Inte självklart att kunna men med all nödvändighet väsentligt att lära.

Lär dig se andra. Och lär dig se dig själv. Befriande.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Framgång, Frihet, Känslor, Medkänsla, Upplevelse, Välmående, intressant?