Låna ut

Jag drömmer om en förmögenhet, en stor hög med slantar som gör mig ekonomiskt fri. Så pass ekonomiskt fri att jag inte behöver Sköta mitt löneslavgöra utan att jag hade min tid åt mig. Då skulle jag ägna mycket tid åt volontärarbete och filantropi - jag vet att detta är ett par ting som gör tid riktigt värdefull.

Ligga på stranden med en drink? Nej. Spela golf? Nix! Det är inte alls så jag ser på en tid som ekonomiskt oberoende. Jag har allt jag behöver för ett synnerligen drägligt liv och jag struntar i allt som heter status. Vad jag lider brist av, däremot, är tid och när jag gör det tenderar jag att stressa och jaga för att hinna med - vilket i sin tur gör aktiviteterna betydligt mindre givande.

Och det är inte som jag bara skriver och du kanske ser mig som en präktig jäkel som vill göra sig till. Men jag jagar ingen lycka för den har jag redan och jag vet att den inte bor i konsumtion, status eller andras gillande. Däremot vet jag att mötet med människor är det som gör skillnad, åtminstone för mig. Och då menar jag inte menlösa jobbmöten kring saker som jag egentligen struntar i - företagets vinst, kärnvärden, priokunder och nyckeltal.

När jag blir ekonomiskt oberoende ska jag låna ut mer av min tid och mina pengar till att hjälpa människor att hjälpa sig själva. Detta är ju ett sådant resonemang som exempelvis Ulla Andersson och Vänsterpartiet inte förstår - att människor faktiskt vill försörja sig själva och att bidrag i mängd inte löser en sådan oförmåga.

Idag lånar jag ut pengar via Kiva - en organisation som hjälper människor att lyfta sig själva. Jag sätter in motsvarande 250 kronor per månad här och kommer att låta dessa pengar vara hävstång under alla framtid. Jag har slutat ge pengar till exempelvis Rädda barnen eller Röda korset - jag ser inte vart pengarna tar vägen och det finns ingen insyn. Hos Kiva ser jag exakt var mina pengar hjälper och arbetar. Gör det du med! Du kan exempelvis välja ut att låna pengar till en kvinna i något utsatt område som behöver starta ett eget företag - i mina ögon riktigt feminism och inte det som exempelvis svenska, så kallade feminister, ägnar sig åt. Att regeringen Löfven, mitt under den värsta flyktingströmmen sedan 2:a världskriget, dessutom avskaffar skatteavdraget för hjälpbidrag är det hittills absolut bästa tecknet på denna regerings fullkomligt monumentala dumhet.

Jag lånar ut till mera. Kiva är filantropi medan mina övriga utlånade krediter är för mig själv. Jag använder både Lendify och Sparlån för att hjälpa bortskämda svenskar att lösa sina dyra krediter, bygga nytt kök eller köpa fin bil. Grisbonden i Armenien betalar en liten ränta på sitt lån men inget i jämförelse med de svenska livsstilsbyggarna.

Eller vad sägs om bilköp till 5,45% ränta i 10 år eller konsolideringslån på 13% i 8 år? Det blir dessutom snabbt påtagligt att människor har svårt att betala för sig - vissa har redan en påminnelse på den första betalningen.

Är jag då en utsugare som lånar ut till dessa utsatta grupper? Nej, det är jag inte. För det första så lånar människor i Sverige med berått mod och både Lendify och Sparlån ger bättre räntor än vad många låneinstitut eller banker gör. Att man däremot lånar till ren konsumtion är förkastligt - men fritt valt arbete. Man kan inte hindra att människor begår kollektivt ekonomiskt självmord.

Läs även andra bloggares åsikter om Bank, Konsumtion, Verktyg, Lån, Livet, Etik, intressant?