Inga pengar till barnen

Hur märkligt det än är så provocerar mitt påstående många - att inte spara åt barnen. Oftast är det föräldrar ur curlinggenerationen, det vill säga sjuttio- och åttiotalister som i sig växt upp förhållandevis kravlöst och med oändliga förutsättningar, som förfasas över denna ondska jag sprider. För min del handlar det om essensen av föräldraskapet - för vad är huvuduppgiften?

Inte är det att försörja sina vuxna barn, inte är det att bereda deras väg ut i vuxenlivet med en röd matta eller att förse dem med en pidestal att sitta på med en lagerkrans på huvudet. Tro det eller ej, men med föräldraskapet kommer ett ansvar som varar tills barnet är vuxet vilket i konkreta termer är antingen när de fyller arton år eller har läst färdigt gymnasiet. Där slutar försörjningsplikten och där är det dags att ta eget ansvar för sitt liv framgent. Hur många föräldrar ser på det så här mer än jag och min fru, tro?

Föräldraskapets viktigaste uppgift är att förbereda sina barn att flyga på egna vingar. Mamma och pappa lär sitt barn att bli vuxet och att kunna hantera de förutsättningar, ansvar och förpliktelser samt de rättigheter det innebär. Jag och fru Penning säger det ofta och gör det i handling med våra barn - ni måste själva göra erfarenheterna nu kring hur det är att vara en människa i vårt samhälle. Varje sådan lär något. Varje handling eller frånvaro av en innebär konsekvenser, ibland njutbara men också smärtsamma.

En del i att lära en ung människa att bli vuxen är ansvar för pengar. Inga av våra barn kommer att serveras ett konto med slantar på artonårsdagen. Varför? Jo, för det skulle inte innebära någon kunskap eller förståelse för pengars värde. Ni som skakar på huvudet har inte förstått men jag har sett det många gånger på nära håll - ungdomar som fått en massa slantar och som sedan bara försvunnit i la dolce vita.

Först och främst är det bättre att barn lär sig att tjäna egna pengar. Dela ut reklam, sitta barnvakt och sälja jultidningar. Jag ser för många föräldrar som curlar. Men blir man ständigt lyft lär man sig inte klättra. Ge ditt barn en hundralapp och en utmaning i att fördubbla den!

Herr och fru Penning sätter undan pengar för eventuella framtida behov, pengar som kanske kommer att användas för att stötta våra barn i något - eller inte. Det beror helt och hållet på hur framtiden ter sig för dem. Vi arbetar mycket med att de ska klara sig själva en dag utan att ränna till mor eller far och tigga kosing. Ingen blir gladare än jag om våra barn bygger sin egen lycka och sitt eget ekonomiska oberoende.

Unge herr Penning är ett exempel. Han är tretton år och erhåller 400 kronor i månadspeng - då ingår vissa hushållssysslor och att städa sitt rum. Han har nu valt att spara hälften av detta belopp varje månad i sin framtida penningmaskin, pengar som jag investerar åt honom på ett ansvarsfullt sätt. Den andra hälften behåller han för sina egna kostnader som godis eller saker. Vår överenskommelse är att jag sätter in lika mycket som han sparar för framtiden och att pengarna inte får röras förrän han fyller arton år. Han är sporrad och kommer att få en återkoppling varje månad för att se hur det går framåt.

Oavsett hur ni väljer att göra så tror jag att vi iallafall är rörande överens om en sak: vårt land behöver fler människor som tar eget ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Det som är livet, Ansvar, Känslor, Pengar, intressant?