Tynger

Det finns så mycket skrivet kring hur man sparar och förräntar pengar. Den skrift som jag fortfarande håller högst, efter så många lästa rader, är The richest man in Babylon. Jag tror att det var tjugohundraåtta som jag under en resa till England läste denna, ganska tunna bok för första gången. Och jag vill påstå att all annan litteratur i ämnet egentligen bygger på denna bok men att man väljer att komplicera det hela - det som är så enkelt. Egentligen.

Jag avser inte att recensera The richest man in Babylon för det har gjorts så många gånger förr och med den hedern. Men att en bok från 1921 är lika aktuell idag som alltid och att det på 144 sidor både finns skön- och facklitteratur i ett är lite ovanligt. De sju kurerna för en redig plånka fungerar utmärkt som en sparstrategi i alla tider. Att låna pengar i Babylon gick tydligen bra och att pantsätta sig själv kunde man sluta som slav - hur sant detta är vet jag inte men skulder, de är alltid bojor som hindrar oss att göra det vi vill fullt ut.

Att maxa sitt lånelöfte är inget att rekommendera. En sak är att vilja, en annan att kunna. Alla lån sammantaget är lån oavsett ränta - från billiga studielån till dyra SMS-krediter, privatleasad bil till skatteskulden på bostadsförsäljningen. Du kommer aldrig undan en skuld i Sverige. Du kan förhandla om lägre ränta och göra hopbakslån så dina lån blir billigare men utan amortering så finns skulderna kvar. Att inflationen ska rädda dig och göra lånen mindre värda är mer en saga från förr än en verklighet dessa dagar. Men eftersom lån kan te sig abstrakta med märkligt många nollor i talen så är de dina ekonomiska bojor. Jag brukar att försöka se dem som något jag lurar mitt framtida jag på - för när jag lånar pengar idag så låter jag Per om ett, fem och tio år få betala min slösaktighet med sin möda och sin inkomst.

Att svensken ännu inte lärt sig eget ansvar är tydligt. Var sjätte medborgare med en lön upptill tjugofyratusen kronor per månad anser sig inte klara av en oförutsedd utgift på ettusen kronor utan att låna. Ja, läs det igen. Två femhundringar finns inte sparat. Och det gör en väldigt sårbar.

Att ha en låg inkomst är inte nödvändigtvis sämre än att ha en hög utan i all väsentlighet är det storleken på kostnadskostymen som spelar störst roll. En billig etta kan vara din räddning om du blir arbetsoförmögen medan din bror som tjänar stora pengar faller okontrollerat med sin lyxvilla i samma situation. Bert Karlsson fattade det och myntade uttrycket att det är inte de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Eller så var det kanske inte han utan en man i forna Babylon?

Spara alltid tio procent av det du tjänar. Det tutar jag i mina barn så ofta jag kan. De har verkligen tiden för sig. För mig är det för sent att åka med på det tåget utan jag får arbeta med ett högre sparande. Samtidigt möter jag nästan aldrig en enda vuxen människa, undantaget de i bloggosfären, som bygger en stabil ekonomi på detta enkla sätt. Varför? Det är ju inte svårt att räkna på.

När jag var runt de tjugofem var jag fortfarande sorg- och medellös. Idag är ekonomin i en helt annan dignitet - men jag är mer missnöjd än då. Jag vill bli av med alla lån. Jag vill vara helt skuldfri. Skulder tynger. Samtidigt behöver jag ha de där två femhundringarna och lite till för att klara oförutsett, förutsett och önskat. Även om det forna Babylon är historia så har inte slaveriets bojor gått samma väg.

Läs även andra bloggares åsikter om Avkastning, Det som är livet, Sparande, Vardag, intressant?