Sist i kön

Arbetsmarknad och jobbvärld - visst är den intressant? Våra eviga 40 timmar per vecka och våra politiker som manar oss att jobba längre i livet - för vår välfärds skull. Men min välfärd då? Är inte den värd något? Borde inte alla bidra lite bättre och en gnutta mer? Varför pekas det alltid åt vårt håll - vi som har arbeten och redan jobbar på. Vad sägs om lite mer tryck på de arbetsskygga?

Jag har lite funderingar som kanske du kan hjälpa mig med? Har ju ett ganska välbetalt jobb som innebär en ganska krävande arbetstid - jag kan inte slå med den lätta hammaren och jag har höga krav på min insats. En annan parameter som finns i min ekvation är att jag fyllt femtio år - den ålder då arbetsgivarna börjar att se dugliga människor som sämre kandidater. Nåväl, det är en annan fråga. Men ponera att min spelplan ser ut som nedan och det finns två ytterligare alternativ.

1. Jobba vidare där jag är med fin lön och krävande arbete tills det är dags att sluta arbeta.
2. Börja ett annat mindre betalt arbete men med mindre krävande insats.
3. Börja ett bättre betalt arbete med ytterligare uppsnäppade krav.

Jag tycker att det är svårt att hitta ett enda rätt svar. Fortsätter jag med punkt 1 så når jag en viss dag fram till lämplig pensionering. Med punkt 3 kan jag flytta den dagen lite närmre men samtidigt få mindre energi över till fritiden och familjen fram till dess. Punkt 2 ger mer av den varan med flyttar fram pensionsdagen.

Vad tycker du? Jag inbjuder till en trivsam diskussion.

Läs även andra bloggares åsikter om Pension, Planering, intressant?