Den hårda vägen

Det där med att ta sitt ansvar och påbörja sin resa mot att nå en privatekonomisk situation som skapar trygghet, lugn och inte minst möjligheter är alla förunnat. En del av oss når insikten tidigt i livet medan andra, likt mig, har en längre startsträcka. Att höjden av härligheten nåddes av min föräldrageneration är jag mycket övertygad om - för er åttio- och nittiotalister kommer det att bli en helt annan, betydligt kärvare verklighet under hela livet och kanske extra illa så som äldre. Att förvänta sig att samhället vurmar och vårdar oss på ålderns höst ter sig alltmer naivt.

Det sägs att vi lever i konsumtionssamhället där allt köps på krita. Men det är inget nytt alls. Att sätta sig i skuld är och förblir en rättighet. Jag tog mitt första banklån till en 13-procentig ränta som tjugoettåring. Så gjorde även min egen far för första gången som sjuttonåring. 

Far min gick sju år i skolan. Där lärde man sig läsa, skriva och komma ihåg bibelcitat. Pengar lärde man sig inget alls om. Att prata om pengar var fult.

Pappa började att jobba tidigt som lantarbetare. Med idogt slit kom han efterhand upp sig och blev traktorförare. Lönen var bra - hela en krona och nittioåtta öre i timmen eller runt tjugoåtta kronor i dagens värde. Efter ett par års arbete hade han lyckats spara undan hela femhundra kronor på bankbok.

Far sökte nu efter en begagnad motorcykel och hade tänkt sig att lägga tre eller högst fyrahundra kronor av sina besparingar. Han besökte en handlare av motoriserade cyklar och där mötte han den första riktiga säljaren i sitt liv och det blev dyrt.

Istället för att följa sin ursprungliga plan skrev far under ett köpekontrakt på en ny motorcykel - en Monarkram med JB-motor från Nymans Verkstäder i Uppsala. Istället för att förbli skuldfri köpte han en cykel och betalade under de kommande sexton månaderna en tredjedel av sin månadslön för att lösa krediten. Som sjuttonåring lärde han sig den hårda vägen.

Den hårda vägen skapar riktiga minnesbilder. Man lär sig av erfarenhet och inte av exempel. Ofta är det så saker och ting biter sig fast på riktigt. Även jag lärde mig den hårda vägen men mitt problem var att jag vandrade den för länge och lite för långt.

Går det att lära sig av exempel? Eller går det att lära sig av fakta? Är vårt förnuft starkare än våra belöningssystem? Vill vi ens lära? Det ser inte riktigt så ut.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Erfarenhet, Krediter, Konsumtion, Känslor, intressant?