Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Fixa andras drömmar


Allt åt alla - den nya svenska devisen. Jag vägrar dock att köpa det paketet då jag anser att resultat, belöningar och framgång ska kräva egen insats och egen ansträngning. Är man för lat för att arbeta och hellre ägnar sig åt föreningsliv - så varsågod, men inte ska du har betalt för det. Vill du sätta upp en pjäs med islamister som ingen vill se i slutänden - då är det din risk och dina pengar du satsar. Eller?

Nu är det ju dessvärre inte så i vårt land - det slösas frikostigt med våra skattepengar och ofta i helt meningslösa riktningar. Största skatteuttaget har vi men inte är vi bäst på välfärd. Hashtaggen #vadfanfårjag är i högsta grad levande på Twitter. Jag ser fram emot valåret för nu är det dags att straffa den genom tiderna mest usla regering vi skådat.

Jag jobbar inte för att fixa andras drömmar. Jag jobbar inte för att pungslås på pengar som sedan sprids för vinden. Ingen och åter ingen kan längre övertyga mig att det är solidariskt att betala skatt för vårt det gemensamma. Nej, jag tror det går åt helsefyr.


Jag jobbar och sliter för mig, min familj och mina nära och kära. Jag går upp varje dag i ottan och jag tjänar mina slantar åt mig - sedan väljer jag att skänka pengar i projekt som jag ser som värdefulla och potenta. Jag vill verkligen hjälpa människor men inte via våra politiker som helt saknar moral, etik och kontakt med väljarkåren.

Politiker har ansvar för skattemoralen. Vill de försäkra sig om medborgarnas tillit när det kommer till att förvalta deras skattepengar måste de också vara tydliga med vad skatten skall finansiera och hålla sig till det. Detta är så det borde vara.

Det fuskas och det döljs. Det är som om du bokar en hantverkare för att åtgärda det läckande taket, den trasiga grinden och den bärande väggen i vardagsrummet och när hantverkaren väl är klar upptäcker du oduglingen istället har använt dina pengar till att sätta upp en fondvägg i sovrummet, ett enormt fågelbad i trädgården och ställt en hink under sållet till tak.

Vad är det egentligen som gör att så många politiker tar sig rätten att använda skattemedel för mjölkgårdar, graffitiväggar, äventyrsbad och kamelfarmar? Är det verkligen moraliskt riktigt att tvinga oss att betala för det genom att ta av skattebetalarnas pengar?

Fixa dina egna drömmar - tulla inte på mina!

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg