Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Det kommunicerande kärlet


Svenskarna är stressade över sin ekonomi - tacka tusan för det då skolningen i privatekonomi är mer än eftersatt. Vi köper hus, bygger till och renoverar kök och sedan leder det till ett arbetsliv utan ände. Att någonsin gå i pension förväntar sig allt färre av oss. Tilltron till att staten borgar för en tryggad ålderdom har naggats i kanten och det är ju också helt rätt - utan eget ansvar så blir det som det blir.

Jag har kloka kollegor som är korkade - de köper finansiella rådgivares råd trots att de är säljare på SEB. Inte heller sparar de något av de fina löner som de uppbringar och jag verkar trots allt i en bransch som tjänar oförskämt mycket. Man är stressade men man gör inget åt det heller.

Att spara till barnen, det gör däremot en hel del av dem. Det är den där ömma punkten, våra telningar. Min devis är fortsatt att inte spara till barnen. Behöver exempelvis sonen en vacker dag en slant till exempelvis en kontantinsats så kan han få låna av oss med en viss ränta och göra en amorteringsplan. Det är så man lär sig något om ekonomi och alla ni som tycker annorlunda har fel.

Att spara är däremot viktigt. Familjen Penning sparar diversifierat men samtidigt i en enda hög. Hur fungerar det? Jo, med hjälp av en kassabok - att föra bok är en nyckel till en fungerande privatekonomi. Hos oss är alla pengar lika mycket värda då vi helt avskaffat den mentala bokföringen. Det finns inga semesterkonton eller dedikerade pensionspengar, däremot sparas det i olika risknivåer och med olika tidshorisonter.


En privatekonomi kan, så som vår, vara ett kommunicerande kärl. Där behov uppstår där används också pengar ur den enda kassakistan. Det kan bli så att en sommarsemester får stå tillbaka på grund av en nödvändig utgift - även om det är mindre sannolikt då den totala sparkvoten ligger över 50 procent per månad.

Det är också där som en trygghet kan skapas - att göra av med mindre pengar än vad man tjänar, något som få lär sig att begripa denna årets så kallade fattigmånad. Januari är inte annorlunda än någon annan månad - varför skulle den?

Vill du också ha EN privatekonomi? Skicka ett meddelande för fördjupning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg