Bilinvestering

En stor blogghjälte för mig är Spara Klokt som förutom att vara en duglig privatekonom även är en ärlig sådan. För knappt ett halvår sedan inköpte han en personbil som han nu redovisar den faktiska kostnaden för. Detta är nog ganska unikt - de allra flesta människor som vill ha en ny bil föredrar att inte ägna kostnaden någon betänketid, varken initialt eller därefter. Sådana som jag själv som för kassabok kan självfallet se posterna för tankningar och reparationer men Spara Klokt tittar kostnaden för det faktiska bilägandet. Och det är en bra lärobok om man läser den.

I runda slängar har kostnaden för fem månader varit femtiotusen kronor. Intressant är att värdeminskningen varit c:a 18 procent vilket låter helt rimligt. Spara Klokt tittar också på den enligt mig smärtsamma månadskostnaden på runt elvatusen kronor - det är mycket pengar.

Häromveckan när jag och familj var i fjällen och åkte skidor förundrades jag, som vanligt, av alla nya, dyra personbilar som andra körde. Många Volvo XC60, BMW och Mercedes. Och det var barnfamiljer där föräldrarna var minst tio år yngre än vad vi är. Jag blir alltid så brydd och får inte ihop ekvationen - vad lägger man egentligen på bil varje månad?

De få gånger som en diskussion kring ny bil som någon i bekantskapskretsen stolt införskaffat leder till de ekonomiska aspekterna så blir det snart bortviftande förklaringar. Ofta inleds det med att det är viktigt med säkerheten, att det inte blir några dyra reparationer eller däckbyten och att den är bränslesnål. När jag slagit hål på dessa fiktiva ekonomiska vinster så återstår inte sällan argumentet att man tycker att det är värt det. Värt vaddå? Jo, att betala för kalaset. Fine, säger jag. Var och en har sin fulla rätt att göra hur de önskar. Men att försöka förvandla ett bilköp till en god investering är inte lätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Konsumtion, Privatekonomi, Utgifter, intressant?