Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Diagnos


Lite till mans och till kvinns - vem anser sig vara normal? Helt normal? Det kan ju inte vara så att alla är det. Normalfördelningen (ha ha) skulle inte tillåta det. Ett medelvärde eller ett medianvärde - vad skulle dessa kunna vara i en värld av tokskallar?

Jag är ganska stolt över det och kan med illa dold förmätenhet kalla mig onormal. Och det är trivsamt ska ni veta - för om du anser dig lite lätt ur synk för att anses tillhöra de normala, då är du ju också mer unik än de flesta. För många vill faktiskt inte sticka ut utan hellre kunna spegla sig i andra. Men hur kul är det?


En gnutta helande tvångssyndrom inbillar jag mig att jag har - utöver en del andra lyten. Det är ganska spännande att inte vara helt kry i knoppen. Det är intressant med egenheter. Alla har det, ibland omedvetet. Känner du till dina egenheter, så är du kanske stolt över dem, men inte sällan är det något du kanske skäms över och vill dölja. Eller åtminstone inte stoltsera med öppet. En sådan jag har är att jag har svårt för udda tal. Detta torde göra mig till en udda figur - vilket då blir ganska besvärande för mig.

Jag har en härlig och sjuklig strävan mot att udda ska vara jämnt. Allt ska vara delbart med två. Sätter jag luftkonditioneringen i bilen på en temperatur, så är den alltid ett jämnt tal. 20 grader eller 22 grader. Aldrig 21, 19 eller 23. Udda tal gör mig obekväm. Tittar jag i min potfölj fastnar alltid ögonen på de udda och de ska bort. Jag har tvåhundra aktier eller tio eller två. Ja, två är det enda primtal jag accepterar.


Jämna tal är vackra. Ojämna är fula, besvärliga och otäcka. Det är tur att hela börsposter är jämna tal. Av samma skäl gillar jag inte fredagen den trettonde, Omega-3 kosttillskott eller Kanal 5. Jag vet, det är inte rationellt. Men jag gillar ganska många rationella tal, bara de inte är ojämna.

Trevlig kväll!

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg