Balans

Allt i livet är olika avvägningar och kompromisser. Så är även att arbeta. Inget är kolsvart eller bländande vitt men väl så sammansatt. Du väljer en utbildning utifrån intresse med vetskapen om att lönenivån i arbetslivet sedan är låg. Du väljer jobb baserat på din passion och arbetar sedan för mycket och hårt. Du tjänar bra men tycker det är långtråkigt. Tre påhittade exempel som var och ett kan vara en realitet för ett antal människor. Det finns draglägen och varianter samt otaliga parametrar där även fritid och familj ingår.

I arbetslivet har jag, så gott jag kunnat, försökt vara pragmatisk och påläst. I nuläget är jag på en sådan plats i livet där mitt arbete helst ska kunna passa i nedan form:

• inte för lång restid
• inte för stressigt
• inte övertid mer än mot kompensation i tid
• bästa möjliga lön utan personalansvar
• kul nog - men inte nödvändigtvis euforiskt
• goda förmåner och möjligheter så som distansarbete
• tryggt i det hänseendet att firman inte varslar på sikt

Ungefär så - det fungerar bra för mig i nuvarande livssituation. Kan jag sedan på olika sätt skatteplanera så gör jag det - svensk skatt är horribelt hög. Läs gärna snålgrisens nöff och frustration. Jag har ju den fördelen (?) i min personlighet att jag inte närs av uppskattning och bekräftelse utan kan tillåta mig att vara mycket rationell i mina beslut.

Och ju äldre jag blir desto tråkigare blir jag - jag har tröttnat på shopping och är förnöjsam med det enkla och lilla - helt enkelt jävligt tacksam. Tid är värdefullare än pengar och upplevelser bättre än ting. Hälsa är helt avgörande.

När jag var runt 30 eller 35 år gammal saknade jag en referenspunkt till liv och hälsa - livsprojektet innehöll inte att jag skulle vara annorlunda på något sätt som pensionär. Den insikten har jag fått - redan nu som femtio plus har jag krämpor som hämmar mig, ett ansikte som smälter likt vax och inte samma energi. Så vad är jag som 65-åring? Är jag ens vid liv? Insikten att jag bara har nu och några sekunder framåt garanterade är faktiskt allt.

Därför finns heller inte en plan som sträcker sig värst långt - det måste finnas en balans mellan att göra nu och att kanske göra sen. Och det handlar inte bara om liv eller död utan också förmåga - vad klara jag av att göra idag men kanske inte senare? Slutligen - vad jag vill göra nu kanske jag inte alls vill göra senare. Passion kan vara kort och bara nu - och den ska jag inte förringa eller pausa.

Jag är inte religiös men gillar uttrycket att när människan planerar, då skrattar Gud. Så för egen del blir det färre planer och mer aktion för varje vecka - för tiden är kort och kortare än vad jag tror.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Ekonomiprat, Hälsa, Motivation, Upplevelse, intressant?