Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Fattigt värre


Jag tror inte mina barn har fått den insikten än men den kommer kanske? Att de tillhör den privilegierade generationen som är en av två - eftersom även jag är högst förfördelad. Jag har en högre utbildning, ett kvalificerat yrke och mer pengar i min pung än någon av mina förfäder, det är jag synnerligen övertygad om. Jag tror nog att inte ens min farfar skulle förstått vad jag pysslar med i mitt arbete och han hade tyckt att familjen Penning var förmögna bortom vett och sans.

Jag har länge funderat på mitt arv släktled tillbaka men aldrig funnit tillräcklig inspiration till att forska. Tack vara släktingar.se har jag fått hjälp i arbetet till en mycket rimlig kostnad. Jag visste att jag inte är sprungen ur välbärgade människor och det blev tydligt när jag såg mitt släktträd som så här långt når nära 1600-talets början.

Jag har bara förfäder som har son- eller dotter i sina efternamn. Andersson, Jönsdotter, Persson. Så långt tillbaka som det går att se färdades ingen långt från hemtrakten utan många generationer levde inom en begränsad del av södra Skåne. Jag själv och några av mina syskon är de första som gifts sig med partners från andra delar av landet.

Få kvinnor bakåt i tiden hade yrken utan arbetade säkert i hemmet. Många barn i släkten har genom århundradena dött av sjukdomar som vi enkelt botar idag. Männen var i stor utsträckning lantarbetare, arrendatorer, statdrängar och grovarbetare. Man ägde inget eller ytterst lite. Det finns barn utom äktenskap och det finns bastarder. Det fanns tvångsgiften på grund av ogenomtänkta kärleksmöten. Man fick 10-talet eller fler barn där ett eller flera inte nådde ett års ålder. Det finns barn som dog tidigt där nästa syskon fick samma namn. De döptes till idag utdöda namn som Bereta, Frenne, Mätta och Bengta.

Man slet ont och blev sällan speciellt gamla. Man dog av bukrev, rödsot och vattensot - eller av en förkylning. Man låg till sängs i åratal och dog hemma eller på fattighuset.

Jag är ödmjuk inför mina förfäder. De levde i sin tid under sina förhållanden men onekligen hade de kämpaglöd nog för att ta sig framåt. Jag är också ödmjuk inför de samhällsförändringar som kom till stånd på grund av kamp, mod och uppoffringar - allt i ett led för ett jämlikare samhälle där alla idag har möjligheten till utbildning och en dräglig försörjning och därmed ett bättre liv. För utan den så kanske även jag varit en fattig och obildad man som slet ont enbart för att mätta mina barn och ge dem värme och tak över huvudet. Med kunskapen kring mitt arv tar jag inte min tillvaro som lika självklar längre. Och det är nyttigt och hälsosamt - för mitt ansvar för min familj är fortfarande lika viktigt som för alla släktled bakåt och deras familjer.

Och inte minst: jag är glad att just mitt släktled överlevde så att jag kunde komma till världen. Det i sig är ett litet mirakel.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg