Jag tror inte mina barn har fått den insikten än men den kommer kanske? Att de tillhör den privilegierade generationen som är en av två - eftersom även jag är högst förfördelad. Jag har en högre utbildning, ett kvalificerat yrke och mer pengar i min pung än någon av mina förfäder, det är jag synnerligen övertygad om. Jag tror nog att inte ens min farfar skulle förstått vad jag pysslar med i mitt arbete och han hade tyckt att familjen Penning var förmögna bortom vett och sans.
Jag har länge funderat på mitt arv släktled tillbaka men aldrig funnit tillräcklig inspiration till att forska. Tack vara
släktingar.se har jag fått hjälp i arbetet till en mycket rimlig kostnad. Jag visste att jag inte är sprungen ur välbärgade människor och det blev tydligt när jag såg mitt släktträd som så här långt når nära 1600-talets början.
Jag har bara förfäder som har son- eller dotter i sina efternamn. Andersson, Jönsdotter, Persson. Så långt tillbaka som det går att se färdades ingen långt från hemtrakten utan många generationer levde inom en begränsad del av södra Skåne. Jag själv och några av mina syskon är de första som gifts sig med partners från andra delar av landet.
Få kvinnor bakåt i tiden hade yrken utan arbetade säkert i hemmet. Många barn i släkten har genom århundradena dött av sjukdomar som vi enkelt botar idag. Männen var i stor utsträckning lantarbetare, arrendatorer, statdrängar och grovarbetare. Man ägde inget eller ytterst lite. Det finns barn utom äktenskap och det finns bastarder. Det fanns tvångsgiften på grund av ogenomtänkta kärleksmöten. Man fick 10-talet eller fler barn där ett eller flera inte nådde ett års ålder. Det finns barn som dog tidigt där nästa syskon fick samma namn. De döptes till idag utdöda namn som Bereta, Frenne, Mätta och Bengta.
Man slet ont och blev sällan speciellt gamla. Man dog av bukrev, rödsot och vattensot - eller av en förkylning. Man låg till sängs i åratal och dog hemma eller på fattighuset.
Jag är ödmjuk inför mina förfäder. De levde i sin tid under sina förhållanden men onekligen hade de kämpaglöd nog för att ta sig framåt. Jag är också ödmjuk inför de samhällsförändringar som kom till stånd på grund av kamp, mod och uppoffringar - allt i ett led för ett jämlikare samhälle där alla idag har möjligheten till utbildning och en dräglig försörjning och därmed ett bättre liv. För utan den så kanske även jag varit en fattig och obildad man som slet ont enbart för att mätta mina barn och ge dem värme och tak över huvudet. Med kunskapen kring mitt arv tar jag inte min tillvaro som lika självklar längre. Och det är nyttigt och hälsosamt - för mitt ansvar för min familj är fortfarande lika viktigt som för alla släktled bakåt och deras familjer.
Och inte minst: jag är glad att just mitt släktled överlevde så att jag kunde komma till världen. Det i sig är ett litet mirakel.
Läs även andra bloggares åsikter om
Det som är livet,
Familj,
Fattigdom,
Livet,
intressant?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.