Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Det våras för pensionen


Jag är en försiktig general som inte tycker om att stöta mig med folk eller insinuera vad som är rätt eller fel. Inte heller vill jag försöka övertyga med den kunskap jag skaffat mig eller för den delen klanka ned på andras övertygelser. En god stämning kan ofta vara värd att bevara och vem gillar en besserwisser?

Träffade en god vän häromveckan som jag inte ser så ofta och vi gled in på spåret kring pensioner i vårt samtal - och det är ett område som jag uppskattar mycket att prata om nuförtiden. Min gode vän, som alltid varit klokare än jag inom området ekonomi, hade under många år löneväxlat så att han kunnat avsätta mer pensionspengar. Idag motsvarar hans pensionsprognos 100 % av vad hans slutlön kommer att bli om han väljer att gå i pension vid 65 års ålder.

Min egen prognos är inte lika munter utan ligger på ungefär 75 %. Vårt sparande kommer dock att kunna kompensera för detta fullt ut om nödvändigt men jag beklagar att jag inte var klokare i yngre dagar. Att ge tappt är dock inte min melodi utan att göra om och rätt är aldrig för sent.

Vi pratade vidare om tjänstepension och var överens om en sak - varken hans eller min lösning utanför kollektivavtalade pensioner var långt ifrån perfekta. Min egen nuvarande tjänstepensionslösning är kopplad till SEB och en räcka dyra egna och utvalda fonder. Min väns var ett snäpp värre med Söderberg & Partners som ständigt får uppmärksamhet med epitet som dyrt och dåligt. Problemet för oss båda är att vi är låsta till dessa båda förvaltare eftersom våra arbetsgivare har valt detta. Nu byter jag inom kort arbetsgivare som har ett kollektivavtal vilket kommer ge mig fria tyglar - men ska det verkligen behöva vara så?

Jag vet inte riktigt varför men många i min generation tycks ha låst fast sig vid att pension - ja, den börjar vid 65 års ålder. Själv känner jag mig blygsam med mitt mål kring 62. Exakt hur mitt utträde som yrkesverksam kommer att bli återstår att se men inte vill jag likt våra styrande politiker, som kan pensionera sig fördelaktigt, jobba bortåt de sjuttio! De riksdagsmän som trillar ut ur styret kan dessutom få en inkomstgaranti upptill femton års tid - det är skillnad på folk, minsann.

skenheligheten personifierad?
Jag undrade om min vän funderat på att sluta arbeta tidigare. Det hade han inte och han visste inte varför. Det var som om ryggmärgen tog beslutet att innan 65 slutar man inte jobba. Vi pratade vidare och vi var synnerligen överens om att det måste komma lösningar framgent som innebära att människor kan fortsätta att arbeta men ha rätt att gå ned i tid. För det är de här förbenta fyrtiotimmarsveckorna som tröttar ut på sikt.

Min kommande arbetsgivare har flexpensionslösningen vilket innebär att mer pengar avsätts i tjänstepensionen för en förstärkt möjlighet att gå ned i tid i slutet av arbetslivet. För 2017 var denna avsättning 0,2, % av lönen men kommer successivt att höjas till 2 %. Möjligheten att gå ned i arbetstid har du som jobbar i tjänstesektorn från 62 års ålder. En bra idé enligt mig.

Samtidigt måste man vårda sina pensionspengar. Jag och fru Penning använder exempelvis AP7 Såfa i premiepensionen efter många utflykter i andra fonder genom åren - som inte gjort oss gladare än deras förvaltare. Det finns synpunkter på att denna fond är riskabel på grund av sin hävstång men så enkelt är det inte. Hävstången har justerats över tid från 50 % 2010 till 25 % 2015 och nu till 15 %.
Förutom att hävstången sänks ska man också börja investera i faktorpremier. Faktorpremier syftar på att hitta en systematisk felprissättning som gör att man kan överavkasta marknaden/index över tid, exempelvis på grund av beteendeekonomiska faktorer, investeringspsykologi. Målet är att hitta aktier som är underprissatta givet all information som finns tillgänglig.

Klart är det också att det för mig och frun inte kommer att kunna lyftas någon allmän pension förrän vid 64 års ålder på grund av regeländringarna som kommer. Detta innebär att vi helt enkelt får leva på besparingarna under de första åren - om vi väljer att sluta arbeta vid 62.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg