Din egen maktsfär

Vi är alla ekonomer - och kanske bättre ekonomer än riktiga ekonomer. Sådana som har en utbildning. De som verkligen vet hur man ska räkna för att det ska bli rätt och göra balansräkningar och beräkningar per kontoplan. De som kan prognostisera och räkna på vinst och förlust. För ekonomi, det går att göra precis hur komplicerat som helst.

Tro mig, jag som systemutvecklare har sett hur ekonomer kommit på de mest besynnerliga rapporter som de önskat få framtaget som varit så svåra att förstå att det varit lite löjeväckande. Inte sällan har skälet varit att putsa på siffror så att verkligheten skulle te sig mindre brutal - att jämna ut kurvor och släta ut rynkor i orderbok eller resultatutfall. Och detta utan verklig nytta då bokföringen ändå, till slut, avslöjar allt när ljuset faller på den.

Men alla vi ekonomer som styr vår egen skuta - vårt hem, vår borg, vår familj - har ett ansvar som står över alla andra åtaganden. Vår egen privatekonomi är vårt yttersta ansvar och försvar, den utgör högmuren runt vårt slott och behöver ständig tillsyn och underhåll - för om den faller faller allt utan nåd.

Att avlöna sina kostnader i sin privatekonomi - allt från skydd till mat - kräver inkomster och de flesta av oss arbetar mot lön för att lösa detta dilemma. Ekonomibloggaren Besser skrev väldigt bra kring detta att arbeta i sitt inlägg Att jobba, spara och investera vilket jag varmt rekommenderar till läsning. Är du iväg och lönearbetar för mycket blir tiden knapp till allt det som gör mödan värd, så att säga. De som påstår sig brinna för sitt arbete är, enligt mig, patologiska självlögnare. Det enkla självtestet är att fråga sig själv om man skulle gå till jobbet framgent om tio miljoner plötsligt fanns på kontot?

Vi arbetar hårt och inkomsternas värde väger därmed tungt. Vi kan inte bara låta pengarna förslösas utan kontroll och begrundan. Det är dessutom kostsamt att vara borgherre i konungadömet Sverige. Fogden tar nästan hälften av inkomsten innan du ens ser den, så som skatt på lönearbete. 60 procent av skatteintäkterna kommer från vårt arbete - och de styrande vill att vi ska arbeta mera? Nej tack, vi behöver istället värdesätta bättre de slantar vi får behålla. Vi behöver behålla mera i vår skattkista och gärna fylla på den efterhand.

Varje förslösad krona är död. Den kan inte göra mer för dig. En svensk medellön ger dig 110 kronor per arbetad timme i handen. Hur enkelt är det inte att göra av med dessa kronor på precis vad som helst? Men glöm inte - dessa slantar kostade dig en timme av ditt liv. Varje krona du inte byter mot något och som du kan investera arbetar för dig, dag som natt, helg som vardag. Kronan är en ny kamrat som arbetar bredvid dig och skapar mervärde.

Ett verkligt exempel från familjen Pennings värld var maj månad. Efter alla dessa timmar i kontorsstol och på väg till och från arbetet tog vi död på massor av kronor för att betala bostad, mat och mycket annat. 31 000 kronor rekryterades dock för vidare arbete i det Penningska företaget. Samtidigt så levererade alla tidigare sparade kronor sitt arbete in till kassakistan vilket var mycket mera än vad vi förmådde spara, hela 67 000 kronor. Och dessa pengar kostade oss inget alls - ingen tid, ingen ansträngning och inga krav eller motprestationer. Jo, förresten - en enda liten motprestation: att vi inte tog död på dem med en gång. Nästa månad finns nu ytterligare 98 000 kronor som arbetar för oss!

Och det här är det enda sättet för oss privatekonomer att överleva under rikets skattetryck - inte att arbeta mera, längre eller hårdare utan att skapa incitament för högre inkomster utan mera arbete. Det ständiga hotet i media om att vi inte klarar oss och att vi inte kan arbeta mindre och att vi inte kan gå i pension är en myt, ett falsarium och en lögn - som enbart bygger på att våra inkomster aldrig är mer än de kronor vi arbetar in varje månad.

Och någonstans på resan så har dina slantar kraft nog att arbeta ihop mer pengar än vad du förmår att inbringa själv. Och där och då kan ditt lönearbete börja te sig onödigt. Där och då kan du bestämma dig för att göra något annat än att tjäna pengar genom att sälja din tid. Så som kommentatorn Snickaren på Bessers blogg uttrycker det:

Visst är det skönt att ha Sveriges samlade finansfamiljer som anställda så dom kan jobba åt en medans man ägnar sig åt att bygga ut huset, åka på semester, sova eller ta en kopp kaffe och en god cognac efter en god middag!

Jag läste om en tanke som en person använde sig av när ett inköp eller en potentiell kostnad uppenbarade sig. Om något kostade hundra kronor så dubblade vederbörande beloppet i huvudet - en kaffe på stan kostade inte femtio kronor utan hundra kronor och en ny bil kostade inte trehundratusen kronor utan sexhundratusen kronor. Han menade att kostnaden i sig tog död på dessa slantars intjäningsförmåga och därmed kostade saker och ting egentligen dubbelt så mycket!

Jag tyckte det var en intressant tanke. Fast egentligen kostar en kostnad potentiellt mycket, mycket mera än så. Med tio procents avkastning blir hundra kronor det dubbla på knappt nio år. På tretton år tredubbelt. På sexton år fyrdubbelt. Och så fortsätter det i en exponentiell härlighet! På tjugosex år är hundralappen en tusenlapp! Så vad kostar då inte en ny personbil - egentligen?

En bonde äter inte upp utsädet för då får familjen svälta. Men det gör faktiskt varje svensk som inte sparar något av sin inkomst. Sparandets makt är stor men avkastningens makt är gigantisk.

Läs även andra bloggares åsikter om Avkastning, Investera, Privatekonomi, Pension, Verktyg, Etik i ekonomi, intressant?