Kortare än kort

Det är egentligen anmärkningsvärt så få människor som uppnår sina mål. Jodå, vi tjänar pengar, vi skaffar oss prestige och status, vi utbildar oss och jobbar. Men när det kommer till att avsätta tid för det vi intalat oss själva är viktigt, då blir det mera skralt. Jag hör ibland att människor sparar för att skaffa sig fuck-off-pengar men sällan hör jag någon säga fuck you! 

Hur du sätter upp mål tänker jag inte berätta om då det finns hyllmil skrivet i ämnet. Däremot vill jag påpeka att livet är kort. Så om du vill bli en författare så börja skriva nu istället för att intala dig att omständigheterna måste vara de rätta först. Om du vill hjälpa människor så börja hjälpa människor nu istället för att du tänker att du behöver bli rik först. Om du vill bli än det ena eller det andra - så bara börja - för du vet inte om du får fler chanser.

Att lära sig något nytt är ett talande exempel. Allt lärande är bra på något sätt - från faktakunskap till äkta erfarenheter. Att lära sig att bli mer empatisk och ärlig? Ja, det kan självfallet vara mål i livet. Att bli snuskigt rik? Ja, ett mål i sig. Att bara äta och dricka ekologiskt? Ja, så klart. Gränsen för mig är dock att mål inte får innebära att gå över lik. Andra ska inte drabbas djupt negativt av dina val så därför är mål en balansakt.

Mål är helt ointressanta om de inte erbjuder en lustfylld resa med många skratt, härliga händelser och en och annan dikeskörning. Målet är resan värd om jag citerar Karin Boye.

Den mätta dagen, den är aldrig störst, den bästa dagen är en dag av törst.

Mål får lov att vara långsiktiga men vi människor i vår otåliga natur fungerar bäst med kortsiktiga. Några lätta exempel:

Jag vill bli ekonomiskt oberoende. Det är jag när jag har fem miljoner kronor. Mitt mål är delmål och det första är att nå tvåhundrafemtiotusen kronor. Då firar jag med ett restaurangbesök. Varje gång. När jag når slutmålet belönas jag med en ny cykel. 

Jag vill bli vältränad. Detta är jag när jag kan springa en mil. Mitt delmål är att springa en kilometer. Klarar jag inte att springa hela vägen så går jag raskt sista biten. När jag kan springa en kilometer är delmål två just två kilometer som tas an på samma sätt. Belöningen efter varje nådd kilometer är en bakelse. Vid tio kilometer en ny kavaj.

Orsak, plan, mål, delmål och belöning - alltihop en vanliga meningar utan stolpar. Det tycker jag fungerar bäst och är lättast att följa.

Livet är inte mål utan allt annat. Livet är underbart men samtidigt grymt. Livet kan inte kontrolleras av mål. Så mycket i livet sker utom vår kontroll: älskade går bort, vi blir lurade, vi tvingas till att ta oss an bördor, vi förbises, föraktas, förringas och ignoreras. Livet kan slå ned oss i skorna och skada oss - om vi tillåter det.

Den stora trösten är att det finns så mycket vi med säkerhet kan kontrollera i livet. Vår egen respons. Vår reaktion och vårt helande. Vårt lärande av erfarenheten. Vår förberedelse inför framtiden. Att allt är en illusion skapad inifrån.

Vi kan bli bättre av det vi går igenom. Vi kan bli bättre av att inte förneka och hålla emot utan istället låta livets gång skölja över oss. Det är i detta som riktig styrka finns. Vi böjs för vinden men bryts inte av. Livet tar faktiskt livet av de människor som inte inser att motgångar är en del av livet.

Livet är underbart - och hur underbart finns bara i ditt sinne.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Erfarenhet, Framgång, Frihet, Motivation, Verktyg, Planering, intressant?