Vem vill leva för evigt?
Queens gamla men anekdotiska rad ifrån ett av sina musikaliska mästerverk är tankeväckande och värda att begrunda. Livet är ju inte statiskt utan vi utvecklas över tid. Och avvecklas. För ett evigt liv där vi enbart blir mer skumögda, dimmiga i tanken och där kroppen inte längre kan stödja - vad är det? Vad är ett långt liv för en slags gåva när huvudet är tungt och bara vill sova?
I varje stund är livet - här och nu. Vi får inget annat. Vi vet inget annat. Allt i vårt förflutna och allt i vår framtid finns bara som sagor och sägner i våra minnen. Minnen är inte att lita på, de tappar kraft över tid och förvrängs av våra tankar. Och allt som vi målar upp om vår framtid, oavsett om det är om tio år eller om lika många minuter, är en kuliss eller en berättelse men
inte en verklighet. Allt vi tänker är inget alls mer än hjärnans hittepå.
För ungefär ett år sedan insjuknade jag hastigt i svåra smärtor och som ett brev på posten kom ångest och rädsla i mitt sinne. Ja, det kanske kan kallas dödsångest och jag var inte beredd. Jag var inte förberedd alls. Jag var mitt i livet och höll på med mitt utan den minsta fundering kring att inte livsmaskineriet skulle väloljat arbeta på. Och i mina tankar knackade nu döden mig på axeln och i ett hastigt svep var massor av det jag finner av vikt i vardagen helt oväsentligt - allt från att hängrännorna behövde rensas till mina ambitioner att bygga ett ekonomiskt oberoende.
Allt som betydde något var nu min familj. Det var bara där tankarna fanns. Hur det skulle gå med barnen och frun. Hur jag skulle dö. Värdigt eller skrikande? Skulle begravningen bli sorglig? Jag hade ju inte hunnit fixa med det ekonomiska och alla lösenord till kontona. Hinner jag? Och som vad för en slags person skulle jag bli ihågkommen - frun och jag bråkade ju igår om petitesser. Nu är det slut och jag var inte färdig.
Jag dog inte. Smärtorna var svåra men tog inte mitt andeväsen. Det var inte ens nära utan en sjukdom som gör mycket ont men som botas ganska lätt. Det fina var gåvan jag fick - lärdomen kring väsentligheter.
Det finns ingen mall eller plan eller ens tjusigt gantt-schema över hur ditt liv kommer att bli. Varje sväng, kurva eller gupp på livets stig ger dig nya erfarenheter - eller så tar de livet av dig. När vet vi inte. Var vet vi inte. Men
att vet vi. Så det är helt nödvändigt att sålla bland hela din hög av viktigheter och sortera dem i en annan ordning, i en ordning som bygger på vad som är viktigt här och nu. Och missförstå mig inte - ett arbete för en framtida ekonomisk trygghet är även det här och nu - eftersom oron kring en dålig ekonomi finns här och nu.
Sonen hade skolavslutning idag. Glad över att en lång ledighet som stundar och yster som en vårkalv kunde han ändå synnerligen klokt och nyktert berätta för mig att:
pappa, jag ska verkligen använda det här sommarlovet och inte bara låta det passera. Du är klok, min älskade grabbhalva, klokare än vad jag var i din ålder. För
använd din tid. Använd ditt
här och
nu. Var närvarande i här och nu. Allt annat är, oavsett vad vi anser, illusioner och hägringar vid horisonten.
Läs även andra bloggares åsikter om
Det som är livet,
Erfarenhet,
Kvalitet,
Upplevelse,
Välmående,
intressant?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.