Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Små, lätta mål ser jag på min himmel


Jag arbetar så som kontorsråtta. Jag sitter mest, och emellanåt står, vid ett skrivbord det mesta av dagarna. Kroppen är inte ämnad för stillasittande, det känns efter många år i branschen. Att träna är nödvändigt för att ledig tid inte ska plågas av värk eller onda leder. Att sitta rätt är viktigt men svårt så egentligen är nog medicinen helt enkelt att sitta mindre. Och detta leder i mitt sinnelag till att vi alla kanske borde arbeta mindre? Pengar är långt ifrån allt och den nivå på standard vi har idag är vida överlägsen den våra föräldrar hade i vår ålder - oavsett vår ålder. Vi behöver inte mer av konsumtion utan vi behöver mer tid för oss själva, åt våra nära och kära och, inte minst, åt våra ryggar.

Sommaren har varit här i en månad om vi tittar på kvicksilvret men nu stundar också det som ibland benämns sommarbörsen. Människor går på semester och har annat än arbete och börs att ägna sig åt - och det gäller även mig själv. Pennings portfölj har gått bra i år med dryga tio procent plus och börsen kanske fortsätter upp ytterligare ett antal månader. Den del av förmögenheten som kallas Guldhönan har en något justerad fördelning just på grund av att jag inte kommer att titta till henne så ofta under lata sommardagarna.

30 % är nu placerade i Pacific Precious A, som placerar i ädelmetaller, så som en hedge eller krockkudde, 45 % i den billiga Länsförsäkringar Global Indexnära och 45 % i den aktiva och förvaltarägda Coeli Global Selektiv R. Och Guldhönan tillhör likväl den del av portföljen som jag anser ha den högre risken.

Att nå 2 % årlig inflationsjusterad avkastning är mitt lägstamål över tid vilket jag är medveten om att det är blygsamt. Samtidigt så är detta vad jag vill uppnå - definitivt och utan avvikelse - eftersom detta innebär att planen kan nås - att kunna lämna arbetslivet vid 62 års ålder. Och detta i sin tur innebär att besparingarna ska kunna finansiera femton år med 25 % av våra slutlöner. Detta är målet och det vore en besvikelse om vi inte kunde nå det.

Att styra in mot långsiktiga mål är svårt, det vet vi alla, eftersom det finns fler faktorer att ta hänsyn till ju längre bort i tiden målet ligger. Därför menar jag att glädjekalkyler kan riskera motivationen på sikt - att istället många gånger kunna överträffa målet är betydligt roligare.

Nä, nu är det dags att gå till gymmet och ge ryggen en duvning. Ha en skön söndag denna sommardag!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg