Egna val

Vi lever i intressanta tider. Samtidigt som vi ska leva i det innevarande ögonblicket, sakta ned pulsen och skaffa oss en mening med vår tid här på jorden blir det automatiserade livet allt mer påtagligt med allt från mobiltelefonens appar som hjälper oss till självkörande fordon. Och det är bra - vi avlastas från sådant vi helst önskar slippa och får mer tid över till sådant som vi vill göra, som betyder något ochgör skillnad i våra liv. Samtidigt ger denna frihet oss också en risk i att tappa fokus.

Ett bra exempel är vårt sparande. I gamla dagar hade vi i princip tre alternativ för att spara - på ett sparkonto, i en madrass eller i en gris. Oavsett vad du valde så var du tvungen att synnerligen manuellt sätta in dina pengar för att kunna bygga på besparingarna.

Idag är alternativen många och kanske för många för att hitta rätt. Allt görs på dator eller telefon och automatisering av sparandet är mer eller mindre regel. Vi ser eller känner sällan fysiska pengar längre och vi är därmed lite längre ifrån dem, på något sätt. Och det vi inte har nära tenderar vi att tappa respekten för. Det är inte bra, inte alls. Se till att respektera dina surt förvärvade slantar!

Snart är det val till Riksdag, Regering och Kommun igen och det gäller för dig att ta ställning till vad du tycker är viktigt för dig, dina nära och kära och inte minst dina medmänniskor i stort. Själv så är jag väldigt noga med att ägna tid åt att läsa på och begrunda kring politiken som förts och vad som erbjuds framöver. Min blogg är i så stor utsträckning jag kan opolitisk även om jag inte sticker under stol med mina liberala tankegångar - var och en har rätt att forma sitt eget liv efter eget huvud.

Den tidigare moderatledaren Ulf Adolphson hade respekt för dina pengar: Politiker ska ha respekt för de statliga utgifterna eftersom att det är svenska folkets pengar de hanterar. Andra har inte alls förstått att dina pengar inte är statens. Jag citerar Göran Greider, chefredaktör för Dalademokraten: Varje skattekrona som går förlorad i en skattesänkning är en stöld från det gemensamma. Spannet är stort i svensk politik kring vad som är ditt eller allas.

Jag är synnerligen rädd för att våra politiker glömmer bort att skattepengar är pengar som vi svenskar arbetar ihop - och därmed inte statens egendom. Vi väljer vårt statsskick och vi betalar in skatt från våra löner - med en önskan om att dessa medel ska användas för vårt gemensammas bästa på ett så effektivt sätt som möjligt. Inte minst det så kallade samhällskontraktet.

Politikers oförmåga att inse detta och formulera det i ord kan vara en av orsakerna till svenskarnas ganska skrala skattemoral - att det saknas respekt för att hantera våra gemensamma tillgångar. Eller vad tror du?

Svenskt skattetryck är ju ett av de högsta i världen och jag anser inte att skatterna bör höjas ytterligare - istället bör nyttjandet av dem effektiviseras bättre och prioriteras med större intelligens.
Jag betvivlar att högre skatter automatiskt innebär en bättre välfärd. Jag tror på människors inre vilja att bidra till vårt gemensamma samhälle förenat med en önskan om mer ekonomisk frihet - att själv få välja mer.

Sedan så finns det tyvärr de som bara vill ha rättigheter och möjligheter och inga skyldigheter.