Vid en tillställning härförleden hamnade jag i ett surrealistiskt samtal med en yngre man. Det var så absurt att jag inte riktigt visste vilken fot jag skulle stå på. Här fanns två människor inbegripna i en lugn och sansad konversation som pågick i två olika språk. Från min sida vikten av livet, från hans sida karriärstegen.
Han hade en tydlig plan huggen i granit och texten ifylld med sitt eget blod och sin egen svett. Planen var utstakad - vid trettio skulle han vara mellanchef och vid fyrtio verkställande direktör. Han och hans sambo hade ännu ingen familj och innan så skedde skulle målen fyllas. Jag själv, som är ointresserad av både karriär och status, hade inte värst mycket att tillägga. Det hade bara låtit märkligt och jag tror att han inte hade förstått - han levde i att den väg han skulle springa var den enda som fanns för att - ja, för att vad då? Han hade mål men
syftet syntes inte till.
Jag frågade försiktigt om hur mycket han arbetade. Minst hundra timmar i veckan kom svaret frankt. Eh? Det blir ju knappt tio timmar över per dygn och sova behöver man ju? Sova - det kan jag göra när jag blir pensionär, replikerade han. Sedan fortsatte han med att berätta om den nya bilen han beställt. Min insikt blev att jag inte hade mer att säga i ämnet.
Att arbeta är bra för oss och något positivt, sägs det. Stressnivån hos arbetande är lägre än hos en arbetslös. Att arbeta innebär en tillhörighet och ger oss meningsfullhet, menar man. Jag ser dock en grov förenkling - att arbeta är för mig något du gör, i första hand, för din försörjning. Minst stressad av alla måste ju vara den som inte behöver oroa sig för pengar.
Jag själv som ett exempel - jag skulle tycka att två eller tre dagar i veckan kunde innehålla något som kan jämföras med arbete, kanske så som volontär eller möjligen politik. Resterande dagar skulle vigas åt min familj och mina hobbies. Betvivlar att min stressnivå skulle vara högre än jämfört med dagens 40-timmarsveckor med deadlines och projekthets. Det är lätt för mig - jag har inga karriärmål utan blott frihet i tid och rum som mål.
Att finna syfte med sin tillvaro som inte innefattar krav av lönearbete ser jag så som enkelt. Hur ser du på det?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.