Skuldbelägring

En liknelse som jag tycker är lite rolig är att se privatekonomin så som en borg eller ett slott. Mitt hem och min borg behöver minsann underhåll. Murarna behöver fogas. Vindbryggan måste oljas. Försvaret drillas. För därute, någonstans i skogarna, finns fienden som ständigt letar efter sprickor i befästningen och som inget hellre önskar än att ta sig in genom porten eller över muren för att sprida skräck och förödelse. Den där fienden heter Lån. Vi som dväljs innanför murarna är klanen Kapital.



Bland fienden finns Krediter, Bolån och andra fulingar. De tär på vår säkerhet, sätter skräck i oss och begränsar vårt handlingsutrymme. De måste elimineras för att skapa frid i vårt rike.

 
Försvaret är våra pengar. Vi behöver rekrytera och bygga upp vår förmåga att hantera fienden. Varje månad köper vi nya legoknektar för många tusenlappar men får också frivilliga kallad Avkastning att ansluta sig. Några uslingar lyckas vi göra ned också, kanske ett tiotal per månad.

Men fienden är fortsatt stark och deras led rymmer trefaldigt så många. Att gå ut och konfrontera dem innan vi är många nog är ingen bra idé. Nej, vi får avvakta tills truppen rymmer fler än motståndarna. Deras belägring är kostsam för dem och vi tillåter inte att de kan förstärkas heller. Inga nya Krediter kan nå våra murar och inte heller några Bolån.

Men en vacker dag är det dags - dagen då Kapital besegrar Lån och världen blir vacker och trygg igen.

Trams? Ja, så är det. Men lite kul.