Konflikt

Några dagar med mycket kontakt med okända människor på jobbet i veckan som gick har tagit mycket av min energi. Så som relativt introvert är umgänge en kostnad som behöver betalas av med lugn och ro. Inte ens helgen räckte till, tyvärr. Det beror på att jag mest troligt läser in för mycket i hur jag bemöts av just människor jag inte känner så väl. Min ofta undermedvetna strävan i att alla i ett sällskap ska må bra, och så även jag, kan göra mig överdrivet jovialisk och pratsam. Vissa känner nog att jag kanske är lite för mycket då?

Utöver detta är jag konfliktavert och mår direkt illa i dålig stämning. I det är vi alla olika - vissa trivs i sådan hetluft och söker utmaningen i svåra debatter medan andra gärna traskar därifrån om det osar katt. Min personlighet beror inte på att jag själv känner mig trampad på utan för att jag blir synnerligen obekväm när andra blir upprörda. Min kompromissvilja är därför legendarisk i min strävan efter ordning och lugn.

Att försöka provocera mig in i en konflikt är ganska fruktlöst. Däremot är jag värdelös på att tala mig ur sådana luriga situationer eftersom jag är ärlig i min replik - det kan göra ont att slå en smash på mig när bollen kommer i retur.

By swallowing evil words unsaid, no one has ever harmed his stomach.
Winston Churchill

Men jag har lärt mig att konflikter inte behöver vara otäcka trots deras dåliga rykte. Kärnan i den är ju blott två eller flera människor som är oense. Och människor gillar jag ju! Att kunna vara i en konflikt utan att bli upprörd emotionellt är därför av vikt. Så vad du kan göra för att bli en bättre konfliktlösare istället för en skitstövel som kör över människor är följande:

• Träna på att tala för din sak utan att bli personlig - ägnade dig aldrig någonsin åt personangrepp utan var saklig.
• Ge människor som du tror du upprört fokus. Fråga dem om de blev påverkade negativt av dig eller av något du sa eller gjorde. Visa att du bryr dig om människan bakom tandagnisslan.
• Visa din empati för den andra sidan. Var tydlig med vad du förstår men även vad som du missar. Båda sidor i en konflikt behöver känna att de får ut något i utfallet av den.

Så som en ung människa är du naiv - du tror på alla människors godhet, rättvisa och empati. Så som ung är det lätt att tro på ideal, något som blir svårare över tid. Med åren kan du bli cynisk av alla de erfarenheter du gjort i grenar som svek, avund, elakhet och översitteri. Livet är dock inte något som bör bli mer själviskt och kallt på resan. Du kommer så klart att ställas inför svåra människor, ja, kanske rent av onda. Tittar man dock närmre så ser man att vi har så mycket gemensamt. Att vi alla interagerar. Hur vänlighet och generösitet mot varandra är det mest belönande vi kan ge och få. För det som skadar bikupan, det skadar också biet.

Även om vi naturligvis inte kan hjälpa allt och alla så är inte heller alternativet att bli hård och härdad. Poängen är att alltid ha huvud och hjärta i varje tanke. Att vara idealist när livet är lätt men att även hålla tag i sina ideal när det är smärtsamt och svårt. 

För kom ihåg att det inte är otur att drabbas av tråkigheter eller konflikter, för den delen. Nej, det är tur att det händer dig. Eftersom du har vad som krävs för att lösa det eller ta dig igenom det. Och alla har inte den turen.