Normativ

Jan i ekonomibloggen Rika tillsammans brukar fråga sina gäster hur konstiga de är på en skala. Det är berikande att höra att flertalet ser sig så som relativt konstiga. Det är väl i sig inte så konstigt (ha,ha) då vi alla är unika individer. Men för ofta och för mycket strävar vi efter att vara så som andra, upplevas normala, inte sticka ut eller avvika. Vi vill vara normen, se ut som de flesta och bete oss som alla andra. Varför då, kan man allt fråga sig?

För egentligen är jag övertygad om att alla vi vill vara oss själva. Det är då vi mår som allra bäst - när vi faktiskt gör våra egna val, tar våra egna vägar och gör så som vi innest inne vill. Både du och jag kan föra oss i rummet, säga de saker som bör sägas, le leendet som inte är äkta, dra vitsen som är lagom, bära masken hela arbetsdagen som är professionell men slätstruken och anstränga oss för att passa in. För mig är detta ganska ansträngande, vill jag påstå. Hur är det för dig?

Länge gick jag i villfarelsen att lycka och välmående bodde i just ansträngningen - i att tänka rätt, att göra de rätta valen, anpassa mig i situationen, att stänga av känslor när jag blev förorättad, ignorerad eller förolämpad. Att inte bry mig och att istället välja glada tankar, positiva sådana. Jag förstod att det fanns böcker, metoder, beteendeterapi, äktenskapsrådgivning och en lång räcka coacher, terapeuter och andra som kunde hjälpa mig och andra att bli bättre, bli lyckligare och må bra. Jag tränade mig och läste på - men helt förgäves. För jag sökte på fel plats, jag letade efter regnbågens slut. Jag letade efter det som inte går att finna. Hur är det möjligt? Jo, jag hade lyckan redan hos mig.

De tre principerna var det som slutligen var sanningen som gjorde slut på allt negativt. Livet vi har är den första. Vi är alla begåvade med liv i oss och det ter sig inte så konstigt. Alternativet är ju att vi är döda och då är ju alla bekymmer av föga vikt. Till den första principen kan vi lägga medvetandet, denna fantastiska palett av intryck som våra sinnen tar emot i smaker, ljud, känsel, syn och lukt, och ger oss en upplevelse av allt som finns runt om oss. Den andra principens motsats är medvetslöshet - vi är vid liv men vi får inga bestående intryck av något alls. Den tredje principen är den mest fantastiska men samtidigt den lömska - tanken. Vi människor tänker tankar hela tiden, det är ett enormt flöde av tankar som vi processar i vår hjärna varje stund.  Det uppskattas att vi tänker mellan 60 000 och 100 000 tankar varje dag och att 90% är samma tankar som vi tänkte igår. Tyvärr är många tankar negativa och har därför en negativ inverkan på våra handlingar och våra liv. Men att försöka tämja tanken, det är hopplöst.

Tankar bara kommer till oss - hela tiden i ett flöde. De går inte att hantera eller styra. Hade du kunnat det så hade du också vetat vad du skulle tänka om en minut eller om en timme. Tankar är en flod som strömmar och du kan bara resa med. Samtidigt så är en tanke av samma material som en dröm - ingenting, egentligen, eller på sin höjd en liten strömimpuls. Drömmar kan vara hur verkliga som helst när vi sover men när vi vaknar så avfärdar vi dem raskt som bara en dröm. Så varför gör vi inte det med tankar? De tankar vi inte vill ha och som vi anstränger oss så hårt att undvika?

För det fungerar precis så - en tanke dyker upp. Och du ger den uppmärksamhet. Eller inte. Valet är ditt. En glad tanke vill du kanske hålla fast vid men det fungerar inte det heller. Snart kommer det nämligen en ny tanke susande. En tråkig tanke kan göra dig låg, arg eller irriterad - men bara om du ger den uppmärksamhet. Strunta i den och snart kommer det en ny tanke. Det är spännande i sig!

Kanske du nu ser mig som lite skogstokig men det gör inget. Jag började nämligen att glänta på den här dörren för ungefär två år sedan när jag började att lyssna på Tomas & Dennis podd Tänk om jag vetat det här tidigare. Snabbt blev jag fascinerad samtidigt som jag försökte hålla fast vid mina upparbetade metoder och tekniker för att hantera stress, depp och motgångar. Nu är kanske jag inte är så våldsamt adaptiv och insåg inte att jag bara förstått en del av vad dessa båda herrar menade. Men för varje avsnitt jag lyssnade på gled dörren upp en liten bit till. Och för kanske tre månader sedan for den upp vidöppen. Jag fattade!

Jag förstod att jag skulle släppa allt. Allt jag lärt mig. Alla tekniker och metoder. För välbefinnandet går inte att jaga, att nå eller att anstränga sig till - för det är inbyggt i oss. Vi har det inom oss och det är inte ett verktyg eller en metod - det bara är.

Det som ibland kallas flow som vi alla känt ibland - när vi är inne i något roligt, då vi är fokuserade men inte funderar, det kan vara på jobbet, i skidbacken eller i en solstol, är det jag talar om. Och flow, det finns hos oss konstant - bara vi låter det komma till oss. Hur? Jo, genom att inte ta vårt tänkande på så stort allvar. För tankar, det är som drömmar - de är inte på riktigt.

Det som hände igår som du tänker på och gör dig förbannad eller ledsen - det är inte på riktigt. Det är inte nu. Det är bara en sinnebild av något som inte finns längre. Detsamma gäller det som händer imorgon. Eller för den delen om en minut. Det är inte heller nu. Det är inte ens sen. Det är ingenting. Och varför oroar vi oss för ingenting?

Detta gäller också glada minnen eller en förväntan på något roligt i framtiden. Det må vara härliga tankar och vi kan njuta av dem - inget fel i det. Men vi får inte glömma vad de är - små gnistorbildningar i vår sinnevärld. Allt du tänker är - inte - på - riktigt.

Om du nu tröttnat på mitt mumbo jumbo så förstår jag dig. Det kan låta skumt. Konstigt. Märkligt. Så ta en paus, låt det smälta in och kom tillbaka och läs det här en gång till. Gå sedan till podden jag nämnt och lyssna på de tre första avsnitten. När du gjort detta - gör ett nytt val. Lyssna vidare eller inte. Men en sak är säker - välmåendets plats finns i det klara sinnet. Och det kan du få. Utan ansträngning.