Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Åsikter


Det finns tillfällen ifrån barndomen som nästan alla minns. Du fick något som du tyckte mycket om - kanske en ny tröja, en leksak, en hårklippning som var cool - och visade upp dig i skolan för att brutalt bli retad för det och klankad på. Och du tog aldrig mer på den där tröjan igen och leksaken hamnade i en låda. Många sådana erfarenheter finns - din tröja och din sak blev aldrig desamma efter att en elak f*n hade åsikter om den.

Och det är väl en sak att barn är elaka mot varandra och att vi under den känsliga perioden som uppväxten är tog andras åsikter på så stort allvar. Men värre är att många av oss fortsätter med detta beteende i vuxen ålder. Samtidigt som vi är oss själva närmst, helt naturligt, så bryr vi oss samtidigt mer om andras åsikter om oss än vår egen.

Vi är stolta över vårt jobb tills chefen klankar ned på resultatet. Vi är exalterade över en bok eller en film vi tänker läsa eller se tills vi läser recensionerna i tidningen. Vi tycker att vi gör framsteg på gymmet, i löpspåret eller med viktnedgången tills någon ger oss en syrlig kommentar. Och vi lägger föga vikt på om dessa människor med sina åsikter har kunskap i ämnet eller ens vet något om dig och dina förutsättningar. Hur märkligt det än låter så tar vi andras åsikter till oss oavsett.

Så ska det inte vara. Du sätter din egen standard och dina egna åsikter är rätt, bra och viktiga - för dig. Det är så du värderar din verklighet och du behöver bortse ifrån åsikter från alla de där ute. Det är inte deras bedömningar som ska gälla för det är inte deras liv du lever. Det är ditt liv och det är dina åsikter som räknas i det. Punkt.

Det är inte jobbigt alls, egentligen. Du har inga brister om du bestämmer dig för att det är så. Du saknar inte vad du tror att du saknar. Det är istället bara en åsikt du när att du är bristfällig eller har tillkortakommanden. Du har massor. Du är massor. Kom ihåg det.

Kommentarer

Populära inlägg