Åt skogen

Åt skogen, sägs det.

Jan skriver på sin blogg Rika Tillsammans att en studie visar att vi svenskar, liksom världen i stort, dels överskattar sin risktolerans, det vill säga hur mycket man står ut med att portföljen tappar i värde, och avkastningen - hur mycket ska jag få tillbaka per år i värdehöjning och utdelning. 47 procent tror på en avkastning på över 10 procent per år och var femte person tror på en avkastning på femton procent eller mer per år. Jag ler i mjugg med tanke på min rejält pessimistiska hållning på tre årliga procent över tid.

Det finns för mycket oro i världen. Och det finns för mycket obalanser i världsekonomin. Att det tar slut är definitivt helt säkert.

Jag vill inte tappa femtio procent. Jag vill helst inte tappa tjugofem heller. Jag går i idé och väntar ut stormen, kollapsen, armageddon och sedan nystarten.

Eller som Jan skriver - om du säljer nu har du garanterat inte sålt på botten. Och jag vill hävda att du garanterat sålt nära toppen.

Bäst för mig vore en snar urblåsning på låt oss säga två år och att vi sedan får se en ny uppgång på sju år eller mera. Det passar bra in i mina pensionsplaner, nämligen.

De som är yngre borde ta sig i akt och inse att de har massor av år på sig att skapa positiv avkastning på sina pengar - så länge de inte förlorar dem helt innan. Nedgångar är jobbigare än vad uppgångar är trevliga, dessutom.

Och livet är inte börsen. Jag kan inte förstå att börsen kan vara en hobby om det är pengar som man vill tjäna i första hand. Hobbies tenderar ju dessutom oftast vara en kostnad.

Jag, och troligen ytterst få undantaget de med ren tur, klarar av att tajma marknaden.