Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Nå lite längre


Jag var inte så begåvad när jag var runt de tjugo. Nej, inte ens när jag närmade mig de trettio. Jag trodde, bergast, att lycka och framgång låg i pengar och en yrkeskarriär. Och jag såg det runt mig, hur äldre vänner, kollegor och inte minst släktingar slet i sina arbeten för att bli chefer, tiotaggarpension och en tjänstebil. Och jag ville haka på och jag skaffade mig en godsägarjacka för att låtsas att jag hade ett gods med Range Rover. Patetiskt inse jag numera. Än mer patetiskt är de som fortsätter och inte tar lärdom.

För ung och oerfaren, det hör till. Men om man varje gång når en ny nivå i karriären, tjänar än mer och kör än finare bilar men inte mår ett dugg bättre - då gör man om samma misstag om och om igen och det räknas inte som en högre intelligens, direkt. Själv provade jag karrärvägar men i min natur finns en person som inte är beredd att göra det jobb och de uppoffringar som krävs. Gärna pengar men inte sena kvällar och helgjobb. Jag tror att det beror på min oförmåga att njuta av uppmärksamhet och bekräftelse - jag behöver inte sådant för att må väl. Jag har alltid tagit min egen stig på livets väg.

Träffade en yngre släkting häromveckan som uttryckte sina ambitioner i sitt arbete. Planer låg fast kring var målstoplarna fanns kring var han ville vara om två år, fem år och till och med tio år. Det som besvärade mig var att han hela tiden jämförde sig med sin svärfar och att han ville 'klå' honom i inkomst, bil och boende. Som om att han kände sig underlägsen, på något sätt. Jag kunde inte bemöta eller hålla med honom utan det kändes mest jobbigt. En sak var säker - han jämförde sig definitivt inte med den opelägare som stod mitt emot honom för i hans värld hade han redan passerat mig i loppet.

Vi som lärt oss vet att lycka inte bor i pengar. De är på sin höjd ett medel eller en trygghet. Samtidigt så cirkulerar så mycket kring pengar i livet. Därför tror jag på enkelhet i privatekonomi. Det ska inte behövas tänkas på pengar, planeras för pengar eller följa upp kring pengar mer än i den relation man önskar göra det. Om du arbetar och har en inkomst så automatisera den så långt det går. Eftersom lycka finns någon annanstans än i plånboken. Och att du efter en framgångsrik karriär mest troligt kommer att fråga dig om detta var allt.



Kommentarer

Populära inlägg