Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Tiden berättar


Snabbheten i att döma andra. Som om du aldrig tagit en genväg och gjort det lätt för dig på någon annans bekostnad - med avsikt eller omedvetet. Som om du aldrig varit självisk eller antagit en mästrande attityd. Som om du aldrig varit avundsjuk eller småaktig.

Klart du har! Du har gjort allt detta. Vi har alla minnen av att själva ha uppfört oss så. Och vi, precis som alla andra, kanske till och med trott att vi gjorde det rätta - där och då?

Vi är inte så vackra inuti som vi gärna vill tro. Vi är istället fortsatt småaktiga även i våra bättre stunder - för vi gör skillnad på oss och de andra. För när andra gör fel, då är det en överträdelse. För så ska de minsann inte få göra eller komma undan med. Är det avsiktligt, då är det oförskämt, men är det oavsiktigt, då är det dålig karaktär. Samtidigt så förlåter vi gärna oss själva för våra egna snedsteg. Eller åtminstone vill vi glömma bort dem så att vi kan fortsätta peka på andra.

Jag är inte ute efter att summera en sensmoral. Däremot finns något klokt att göra. Och vad är det?

Jo, oavsett vem det är som pissar på dig idag, kränker dig eller förbiser dig, oavsett i vilken omfattning och i vilket område som helst - låt gå, låt det passera, låt det vara. Tufft? Ja, men befriande, upplyftande och känslomässigt en eufori.

Vi är alla rejält skyldiga till våra egna synder, tillkortakommanden och dumhet - därför behöver vi snabbt och enkelt förlåta och glömma andras. Vi måste ge dem samma överseende och tålamod som vi ger oss själva. Och det vill säga i princip hur mycket som helst under ett obegränsat antal tillfällen. Detta är en av nycklarna till ditt befriade och lyckliga liv. Det är lättare att behandla andra rätt när du inser att du inte är fullkomlig.

Ska man ta då ta allt? För de som känner osäkerhet i vad jag menar så är svaret ja. Men distinktionen ligger i att du inte ska ta åt dig heller. Svaret är inte att svälja förtret, känna undanfallenhet eller må dåligt av vad de andra gör eller inte gör. Återigen, låt det passera och det låt det vara. Andra får svara för sina beteenden - du står för ditt.

Vad andra företar sig är utom din kontroll även om det påverkar även dig. För ibland blir allt precis så som vi vill. Men vanligtvis blir det inte så. Vad göra åt det?

Jo, gå vidare och försök igen. För vilket är alternativet? Att ge upp eller låta tråkigheter förstöra din dag? Eller ännu värre - skylla på någon eller något? Det är inte värt det då våra liv styrs så mycket av slump, tur och otur. Det är ju roligt när saker och ting blir bra -  men blir det skräp kan du lika gärna rycka på axlarna åt det. Sådant är livet. Idag, igår och imorgon.

Och när du fått grepp på det här som jag försöker berätta kring blir du automatiskt en vinnare. Du kommer aldrig att förlora mera. Att undvika förluster handlar om att vara förberedd både mentalt och kunskapsmässigt. Och när det ändå går åt skogen så absorbera förlusten och lär från den. Då vinner du alltid över tid. Om förlusten blir ett lärande då vinner du alltid i varje tillfälle.

När vi misslyckas eller vi förlorar någon eller något hör vi ofta att tiden läker alla sår eller något liknande. Det görs i all välmening så som en tröst. Det stämmer dock inte utan är en lögn, beklagar det. Tiden har inget med saken att göra.

Det finns en gammal berättelse om en man vars häst sprang till skogs. Folk i byn sa att det var en himla otur. Då kom hästen tillbaka och folk tyckte då att det var tur. Då bröt mannens son benet när han föll av hästen - och folk tyckte att det var en gräslig otur, minsann. Men sedan visade det sig att eftersom hans ben var brutet blev pojken räddad undan från att slåss och dö i ett krig. Och det var ju tur, tyckte byns invånare. Ja, ni ser - cykeln fortsatte och fortsatte. Tur blev otur blev tur.

Tiden gör inte saker bättre eller sämre - tiden gör dem helt enkelt vad de är. Det är därför som du inte ska döma någon eller göra en slutlig analys av något. Tids nog kommer fler pusselbitar i svaret. Du får helt enkelt vänta och se tills du verkligen vet - vad är sant, falskt och fakta? Att bara ge någonting tid gör inte något automatiskt bättre, däremot ger det oss chansen att se mer av den större bilden. Tiden berättar.

Kommentarer

Populära inlägg