Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Vision eller hägring


Ibland, och inte minst under den här veckan, undrar jag vad jag gör här i Skåne. En fuktig och dimmig trist vecka där solen inte fått en chans att visa sig för oss. Skånsk höst är inte min tekopp undantaget då det är hög luft med solsken, så kan det vara men inte för tillfället.

Och kombinationen av arbetsveckor, bilpendling bland alla vägdårar och sent morgonljus och tidigt mörker lyfter inte riktigt festen, så att säga. Och så som en örfil för att kanske vakna upp föll jag över en video på en ung kvinna som bara drog från Göteborg och flyttade upp i den vackra norr - lämnade lägenhet och utbildning för en känsla att tillvaron var fel och att en inre lockelse till naturen pockade på. Jag blev helt tagen.



De bästa ögonblicken upplever jag i naturen på egen hand. Och de allra vackraste av dem har jag mött i Norges fjäll. Och inte helt sällan känner jag att jag vill fly tillvaron som sådan - lämna jobb, hus, krav, självdeklaration..

Jag är ändå ett djur i bur. Kanske fru Penning vill följa mig på en sådan resa en dag men barnen som fortsatt bor hemma är vårt ansvar ett tag till. Men sen? Kanske.. eller ja, absolut.

Att skaffa sig en vision, det är början på en möjlig resa. Utan en vision finns ingen start. Eller så som Astrid Lindgren en gång tolkade det.

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi.

Och en vision, det kan vara mycket. Lite som en dröm i början, kanske. En vision är utan ramar samtidigt som den är långsiktig och vägledande - vart ska vi? En vision är något man vill uppnå men utan krav på realism, tid och rum.

Jag vill andas frisk fjälluft varje morgon.

Vi kan hulda vår vision och drömma vidare om den. Ofta stannar det där. Varför är det så? En sorgens tanke.

För att komma vidare behövs ett mål - det som konkretiserar visionen. Mål sätts oftast på några olika tidshorisonter som ett år eller fem år. Ibland talar man om smarta mål där varje bokstav i smart står för:

  • Specifikt - målet ska vara konkret och tydligt. Fokusera på resultat, inte aktiviteter. 
  • Mätbart - det skall uttryckas på ett sätt som medger mätning av målet. Hur mycket? Hur många?
  • Accepterat - du och de som ingår i arbetet mot målet ska vara överens kring det.
  • Realistiskt - målet skall kunna nås.
  • Tidsbundet - man skall tala om när målet skall nås och sätta upp milstolpar för bättre överblick av framskridandet.

Ett mål behöver i sin en eller fler indikatorer. Hur går det? Hur långt har vi kommit? Är vi efter eller före tidsplanen?

Slutligen behöver vi aktiviteter - det faktiska arbetet mot att nå målet.

Vi drömmer, vi visionerar och vi stannar oftast där. Och då kommer vi ingenstans i verkligheten heller. Så omsätt visionen i ett mål. Skapa aktiviteter kring målet och sätt upp några indikatorer. Det går ganska snabbt. Och kommer du så långt då är visionen inte en hägring längre.


Kommentarer

Populära inlägg