Årssummering 2018

Hur gick året? Jag ska verkligen inte klaga - mitt planerade avkastningskrav på årliga tre procent är fånigt lågt men samtidigt högst realistiskt. Med en sådan blygsam inställning så är det också lättare att planera med realism.

Jag började familjen Pennings nya ekonomiska resa år 2011 då vi flyttade till ett nytt, alldeles för dyrt, boende. Redan då tyckte jag att boräntan var fantastiskt låg men trodde att vi framåt skulle få se betydligt högre sådana igen inom kanske fem eller sex år - då låg vår ränta på 4,20 %. Det känns idag bra att en del av vårt sparande är amortering av bolån, det är den absolut säkraste metoden. Det finns de som argumenterar emot att amortera och istället investera alla sina pengar men vi har valt både vanliga och porslinsägg i vår korg.

Jag gillar termen förbättring. Kaizen i sin privatekonomi är väl alldeles utmärkt? Små steg i rätt riktning ska aldrig underskattas. Man kan titta smått men även över längre tid, både som inspiration men även för att se hur trenden är.

Jag ska iallafall börja med börsen och den är synnerligen volatil vid årets slut. Fredagen slutade OMXS30 upp med 1,74 % men på året ned med 10,67 %. Varje sådan här rörelse är för mig av karaktär björnfälla och min mage bjöd mig att jag skulle lämna leken vilket skedde i mitten av november till största del. Som tack för det landade mitt årsresultat på 10,59 % plus. Tydligen slutade den genomsnittliga utvecklingen för Avanzas kunder på minus 8,82 % vilket är ett ganska dåligt betyg på förmåga och kunskap i gruppen som helhet.

Enligt Avanza så var min bästa investering, hör och häpna, Länsförsäkringar Global Indexnära. Det är dock en utmärkt fond i uppåtgående trend för den passiva spararen som har ett liv på annat håll. Det är också en fond jag använder mycket i mitt pensionssparande eftersom avgiften är 0,20 %. Jag lär återkomma till denna eminenta fond när flodvågen passerat om ett eller ett par år.

Är jag då helt utanför börsen? Nej, hos Lysa har jag en försvarlig del av kapitalet i en fördelning 45 % aktiefond och 55 % räntor. Här sker en stor del av månatligt sparande. Några onoterade innehasv, som Alvestaglass, finns kvar liksom några Spiltanaktier. Några ädelmetallfonder finns också med i portföljen. Kassan är dock enorm numera och får så förbli - det behövs muskler när den vänder upp igen.

I reda siffror ökade kapitalet med nästan 15 % under året, från 609 520 kronor till 716 893. Sedan start 2011 är siffran 167 % eller 448 842 kronor. Skulderna minskade med nästan 3 % eller 74 553 kronor och mot år 2011 20 % eller 644 065 kronor. Fortsatt fula siffror där kvoten mellan kapital och skuld är 29 % mot ifjol 24 %. Min vana trogen blandar jag inte in bostad eller andra realtillgångar i mina kalkyler.

En ganska aggressiv plan för 2019 ska ge ytterligare ett tillskott på 196 279 kronor i kapital (21%) och 75 553 kronor ned i skulder (3%). Min önskan är då att balansen mellan kapital och skuld är 38 %. Senast 2025 ska kvoten vara minst 100 %, det vill säga på pappret skuldfri.

Hur långsiktig är jag? Jo, planen är slut 2029 som är året då jag vill kunna bestämma definitivt över min tid. Det året fyller jag 62 år, om jag lever, och då ska kapitalet uppgå till minst tre miljoner kronor och skulderna runt 1,6 miljoner kronor. Jag hoppas och tror att detta går att göra bättre dessutom.

Jag har byggt en enkel uttagsmodell där kapitalet kan tas ut över nitton år. I genomsnitt sjuttontusen kronor kan lyftas per månad med en modest avkastning över tid. Ett uttag på nio procent månatligen är en annan variant men då krymper beloppet över tid vilket kanske är i sin ordning beroende på hur pigg man är.

Oavsett siffror - de är imaginära. Allt jag egentligen har är här och nu och här behöver jag fortsätta att vara. Pengar är luft i en osäker framtid. Den dag du inser det kommer att vara nu.