Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Julfokus


Var finns julefriden? Jag hittar den inte. Barnen frågade mig vad jag önskade mig i julklapp och mitt spontana svar var just julefrid. Att ha frid och lugn i ett sinne avkopplat och fritt. Det är inte mycket jag behöver, nästan ingenting alls, blott tid för mig och tid för det som är viktigt på riktigt.

Det är inte presenter, julmaten eller ens snapsen så klar. De förgyller, absolut, men de är inget av värde om allt omsyras av stress, trötthet och irritation. Nej, det lägger vi åt sidan nu och söker oss till den plats där vi får vila i sinnet och där tankar inte stör. Jag letar nu och har förhoppningar att finna den. Kanske redan ikväll?

Ingenting är roligt när man i tankarna är någon annanstans. Det är inte julesäckar som ska knytas ihop på jobbet innan jul utan fakturering och deadlines. Men nu när lediga dagar stundar finns möjligheten och förhoppningsvis inspirationen till sådant jag vill ägna mig åt. Ett sådant göromål är att komma ikapp med bokföringen. Så som det varit de senaste veckorna har det shoppats utan kalkyler - klappar, julmat och övrigt därtill. Och jag måste erkänna att jag inte har koll på finanserna mer än att de kokat över i december. Januari blir inte årets fattigaste månad för familjen Penning eftersom vi inte lånar av framtiden men jag vet att sparandet för december blir skralt. Det är väl för väl att året blir trevligare i sin helhet.

Sneglar lite förstrött på alla de goda julöl jag köpt som ska inmundigas allt efter. Elva dagars sammanhängade ledighet är en fröjd men det gnager ändå en liten oro i mig - jag undrar om jag verkligen är sugen på att lönearbeta igen efter dessa lediga dagar? För mitt liv kan jag inte förstå hur man kan brinna för mitt gebit i yrkeslivet. Nästa år kanske jag borde ta tag i löneväxling för att dryga ut pensionsslantarna lite till?

Mitt framtida jobb ska bara innehålla empati på ett eller annat sätt. Det är där jag tror och känner att jag vill verka. Jag förnöjs inte av bekräftelse, beröm eller bekräftelse utan av att kunna ge, glädja och vara till nytta. För 2019 ska dessa tanka stötas och blötas lite mera kring vart min väg ska vandras. Och de enda orsakerna till att spara och investera är för att kunna uppfylla drömmar i denna riktning. Jag har ingen bucket list för det finns inget jag saknar. Jag har allt redan här och nu - alla verktyg och alla förutsättningar.

Jag önskar er en riktigt god jul och hoppas att ni får nya insikter kring er själva och era liv som kanske, kanske tar er i en ny helt okänd, men ack så spännande, riktning.

Kommentarer

Populära inlägg