Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Nyårskrönika - Arvssynden


Vi närmar oss ett nytt år, något som är en konstruktion men som likväl sätter punkt och sedan stor bokstav. Men innan året är till ände ska jag skriva en krönika om något så märkligt som arvssynd som egentligen är ett begrepp från den kristna teologin - att vi ärvt Adams synd och redan från födseln står i skuld till Gud.

I grund är detta, så klart, trams och en konstruktion av kyrkan för att hålla människor på mattan och bibehålla sin makt och stärka den ytterligare. Men arvssynden, den består i andra skepnader och då menar jag inte Nordkorea. Nej, en sådan konstruktion är att vi i Sverige har skuld i så mycket ont i världen att vi borde skämmas ögonen ur oss. Vi är skyldiga till kolonialvälden, rasism och att behandla flyktingar illa. Dessutom är vi inbundna, tråkiga och kulturlösa - ja, Sverige har ingen egen kultur. Lyssna bara till Fredrik Reinfeldt eller Ingrid Lomfors som båda relativiserar och förminskar oss svenskar.

Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen kommer utifrån enligt förre statsministern. Förra S-ledaren Mona Sahlin menade att svenskar var avundsjuka på invandrargrupper: Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker. 

Det finns ingen inhemsk svensk kultur, sade Lomfors och nyanserade på följande sätt: Föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur, som går tillbaka till urminnes tider, bygger inte på fakta. Vi har alltid stått under influenser utifrån.

Ingen har någonsin hävdat att Sverige levt i ett hermetiskt tillslutet rum. Ingen. Istället för våra okunniga, historielösa politiker och tjänstemän in motsättningar vilka ingen har hävdat. Hur gammal måste en kultur vara för att anses berättigad?

Det är för mig en grov förolämpning. Sverige har haft en inhemsk befolkning som till 90 procent bestående av bönder, med pigor och drängar. Det var folk med rötter långt tillbaka till 1000-talet. Många är vi som kan spåra våra släktingar till 1500-talet till orter och gårdar. Hade våra anfäder ingen egen kultur? Skäms på er! Ingrid Lomfors säger att Sverige är en konsekvens av den kulturhistoria, det sätt att leva, som invandrare till Sverige burit med sig. Jovisst, men de kom ju inte till ett tomt land!

I min egen släkt kan jag spåra många fattiga torpare och brukare av jorden tillbaka till tidigt 1600-tal. Jag har också danska släktingar eftersom en och annan, bland annat en präst, invandrade till Skåne under 1600-talet. Jag har inga invandrargener efter 1600-talet så jag är väl då synnerligen svensk? Eller? Svensk är ju inget bra, osvensk anses som så mycket bättre. Å andra sidan har människor misstagit mig för att ha utländskt påbrå eftersom jag är mörk i hy, hår och ögon. Och det har jag kanske - det finns kanske en spanjor, arab eller sydamerikan i mina geners edan flera hundra år tillbaks. Och jag har inga problem med det. Sverige formas över tid av influenser men också av oss som funnits här över tid!

Jag har inte träffat en enda invandrare som tycker att svensk kultur är sämre. Underlig, ja, men det är ju så svenskar gör. Vi hoppar som grodor, dricker brännvin och lyssnar till Lundell. Invandrare blir inte kränkta utan snarare nyfikna och intresserade. Många invandrare anammar hela eller delar av svenska traditioner - kanske julgran fastän man muslim. Det finns en svensk kultur. Eller som Sakine Madon säger i sitt sommarprat: den som säger att det inte finns svensk kultur kan inte vara invandrare. Det stämmer nog.

Jag är övertygad om att de allra flesta svenskar av idag inte är rasister, inte heller de som röstar på SD eller det parti som nu senast anses rastistisk av tvivelaktiga figurer - KD. Samtidigt så pekas så många ut att vara det på grund av åsikter som av vissa anses vara politiskt inkorrekta. Bland dessa finns vänstergrupper men dessvärre också journalister inom media. Att människor tappar förtroende för radio, TV och tidning är inte konstigt. Tonläget är numera högt och smutsigt. Så som språket används mellan olika meningsmotståndare av idag gynnar inte oss, det är jag övertygad om. Väx upp för fan! Ja, jag är ilsk annars svär jag sällan.

Själv är jag inte rasist. Många vet inte vad det betyder, ordet rasist, och använder det i tid och otid, inte minst om någon känner sig illa till mods över vad någon anser. Jag vet att det finns goda så som dåliga människor i alla läger. Jag har arbetat med mer än trettio nationaliteter genom åren och inga har varit något annat än vanliga människor. Det jag haft svårast med invandrare är att lära mig alla konstiga namn. Att skylla allt som är fel i Sverige på invandrare är djupt fegt. Snarare är det våra politiker vi ska peka på - är ni inkompetenta utöver er maktfullkomlighet? Partipiska och partibok är viktigare än önskan att göra Sverige till en bättre plats att leva.

Som svensk, vit, medelålders man är jag paria för vissa, speciellt en del så kallade feministiska grupper. Men vad kan jag hjälpa det? Är det mitt fel att jag är född vit, numera levt femtio plus år och känner mig som men man? I dagens vänster ser vi på gränsen till rasbiologi om man är en bra människa eller ej. Detta är helt sjukt. Men tydligen duger jag till att hålla käften, arbeta och betala skatt så att jag kan finansiera alla galna projekt som de som hatar mig vill att jag bekostar - mensmegafoner, elcyklar och hamasbistånd.

Det känns som om det finns en politisk agenda i att förminska svenskar. Jag köper det inte. Jag är stolt att vara svensk (men även dansk) och jag är inte skyldig till historiens brott. Däremot kan jag välja att göra gott här och nu. Mina anfäder, däremot, slet på sina små jordlotter, svalt inte helt sällan, dog i barnsäng och fick se sina barn dö i tidig ålder av simpla sjukdomar. De arbetade hårt, dog tidigt med knäckna kroppar och tvingades dessutom till tjänst i svenska arméer som stred för tvivelaktiga syften. De var fast i sina socialgrupper och det var hart omöjligt att göra en klassresa. De funderade nog inte så mycket på att de var svenskar, att deras traditioner en dag skulle dras i smutsen och att framtidens människor kunde ha så mycket tid över att de ens skulle orka ta sig den rätten.

Så sträck på dig, svensk. Du har ingen arvssynd att förhålla dig till. Du fick möjligheten, på grund av oerhörd slump och tur, att leva ett liv. Ta tillvara på det. Var inte osvensk utan var svensk. Ja, och som jag lite skåning också. Och dansk. Och kanske lite arab? Inte fan spelar ditt ursprung, ditt kön, din hårfärg eller din ålder någon roll - alla kan vi, om vi vill, vara bättre människor än igår. Vi behöver vilja göra det här tillsammans. Jag hatar inte er, ni feminister - varför hatar ni mig?

Jag hoppas på ett extraval i vår. Varför? Jo, för att ännu har inte våra riksdagspartier förstått. Det behövs en storm för att friska upp! Syrerikt vatten i den politiska algsoppan!

Gott Nytt År och må vi upprätta vår stolthet igen under 2019!

Kommentarer

Populära inlägg