Pensiondags

Nu är det dags för årets avsättning till premiepensionen - 2,5 procent av den allmänna pensionen är dina att förvalta genom att välja en eller flera fonder. Ja, eller inte välja alls som också är ett alternativ.

Som mest får du lite drygt 11 600 kronor och på mitt premiepensionskonto bokfördes pengarna den 12 december. Alltihop åkte in i den trista men för årstiden trygga Lannebo Likviditetsfond. Knappt trehundratusen kronor uppgår min PPM till just nu. Min värdeutveckling har varit relativt medioker med 4 procent per år, något som jag hoppas bättra på rejält efter nästa paniska urblåsning av börsen. Jag kommer att återgå till AP7 Såfa igen, det är säkert.

Efter några år - närmare bestämt tre - utan kollektivavtalad tjänstepension är jag nu tillbaka i det spåret. Dock verkar det nu som om beräkningen på Min Pension fått tuppjuck så jag kan inte längre göra några vettiga prognoser. Nåväl, det rättar väl till sig på sikt. Huvudsaken är att avsättningarna är höga och tydliga. För mig är det Alecta och SPP som står för förvaltningen.

Som det ser ut så betalas drygt 2 400 kronor in till Alecta och ungefär 2 800 kronor till SPP.

Som så många unga av idag var jag dum i många år. Pension var ett icke-intresse och hade jag kunnat ta de där pensionspengarna, där och då, och konsumerat upp dem hade jag säkert gjort det. I vissa hänseenden tror jag inte på individens frihet och pension är ett av dem. Vi är helt enkelt inte förmögna att hantera så långsiktiga ting under livet. Och det ironiska är ju att långsiktigheten är den stora styrkan i pensionssparandet.

Än mer absurt är att om vi försöker engagera oss i vår framtida pension genom att aktivt välja och byta fonder så blir det ofta fel. Låga avgifter är oerhört viktigt. Aktivt förvaltade fonder är i sig ett lotteri och kräver lupp och tid att bevaka. Så som ung finns det bättre vägar att gå - det har jag lärt mig alldeles för sent.

Att ha kollektivavtal på sin arbetsplats är nummer ett, anser jag. Du ska inte arbeta hos en arbetsgivare som inte har detta - så enkelt är det. Ytterst få, om några, erbjuder bättre förmåner och pensionsavkastning än arbetsgivare som har detta på plats. Att erbjuda sina medarbetare ett kollektivavtal är att måna om dem, alla andra argument är ihåliga. Dessutom skjuter dessa arbetsgivare sig oftast i foten då andra lösningar oftast är dyrare och sämre för arbetstagaren. Exempelvis var min förra tjänstepensionslösning kopplad till SEB med ett mediokert fondutbud att välja bland samt höga fondavgifter. För även här är avgifterna A och O.

Den allmänna pensionen, den bara finns där - inget vi kan göra med. 16 procent av din lön och övriga inkomster sätts här. AP-fonderna förvaltar dessa pengar och hur de gör det behöver vi inte ägna tid åt.

Ytterligare 2,5 procent sätts i premiepensionen. Den senare är möjlig att aktivt placera men jag anser starkt att om du är före de trettio så är AP7 Såfa det bästa valet - sedan bara glöm bort premiepensionen några årtionden.

Tjänstepensionen kan kräva en mindre insats men även den marginell. Även här är avgiften av högsta vikt. Indexfonder är i sig bra med sin inbyggda hedge över tid. Och oavsett vilket bolag som förvaltar dina pensionspengar så finns det hyfsat bra val med låga avgifter.

 En sparad femhundring i månaden kan kapa tre till fyra år av din pensionsålder. Beräkningar visar att en sparad femhundring i månaden från 25 års ålder ger ungefär 1 600 kronor mer i pension per månad från 65 års ålder. Det är lika mycket som tre eller fyra års extra jobb utöver den vanliga pensionsåldern.