Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Onödigt


Ambivalent men beslutsam. Noggrann men slarvig? Hur ska jag budgetera med en sådan personlighet? Fjolåret blev en ständigt accelererande färd. Jag hann inte med. Mycket fick göras i hast medan annat helt fick stå tillbaka. Att förenkla sin tillvaro är alltid en god övning eftersom jag gärna bygger på göromålens tinnar, torn och flyglar. Det är svårt men helt nödvändigt då lycka och välmående inte finns i underhåll och tillrättaläggande av ägodelar.

Hade den penningska sfären varit ett företag tror jag att jag, så som ekonomichef, förlorat pengar i bluffakturor och bedrägerier. Min koll och kontroll var bristfällig i fjol och en inte helt försvarlig mängd kostnader tilläts glida genom inköpsavdelningen utan någon vidare analys eller uppföljning. Ett löfte med ett glas mousserande i handen blev där och då att bättras - inga surt förvärvade sekiner skulle längre få passera ut ur ekonomin utan finnas i en budgetpost. En budget skulle göras innan årsskiftet med så rimliga ingångsvärden som var möjligt.

Och nu har året börjat och med det följer verkligheten med. Nu är det upp till bevis. Inga kostnader ska vara av slarv eller onöd. Det ska vara kontroll och det ska vara nagelfarande. Det gick direkt åt helsefyr.

Ja, vad ska man kalla en budgetpost som innehåller inget alls av värde, som var helt oförutsett och gör en förbannad? För stunden har jag döpt den till Onödigt men det är nog alltför milt uttryckt. Kanske en del har denna typ av kostnad varje månad, inte vet jag, men för mig är parkeringsböter inte roligt alls. Nej, det är så tråkigt, så trist.

Men när jag tänker efter så är ju faktiskt en budgetpost med detta namn något som är bra. Där kan jag ju lägga allt som ter sig onödigt, eller hur? Då blir det en budgetpost som hela familjen kan samlas  och ge varandra dåligt samvete kring. Onödigt är inte nödvändigt.

Ska man ens budgetera för det som är onödigt? Ska egentligen inte alltid sådana kostnader lysa rött? Oavsett, visst är det väl bra att inte tillåta sådana utgifter att försvinna in i den större kostnadsmassan?


Kommentarer

Populära inlägg