Feg

Inte så smickrande att vara feg. Emellanåt är visserligen feghet inte feghet utan klok försiktighet - men många gånger ursäktar vi oss med att anse oss just försiktiga när det egentligen är att vi är fega. Och att vara feg är att vara rädd. Rädd för något.

Livet är ganska bra. Ganska ofta. Till och med vanligtvis. Kanske tills du kommer att tänka på döden. Vad som finns på andra sidan. Eller vad som inte alls finns där. Det finns en osäkerhet kring döden, en oro och en total avsaknad av kontroll. Du kom till liv och du kommer att dö, det är säkert. Döden är en vinnare i längden.

Att erkänna döden betyder inte att du behöver vara rädd. Att vara rädd för döden är att vara överdrivet rädd om livhanken. Att aldrig våga saker med risk att dö, att tveka att hjälpa någon i nöd, att besöka vackra med farliga platser. Vi tycks söka oss mot trygghet och inte mot tillfredsställelse.

Livet är ett äventyr. Livet har glädje men också plikt att vara modig. Att vara modig bör vara en av dina dygder. För du missar äventyren om du ständigt sätter din personliga säkerhet först. Det är omöjligt att leva ett riktigt bra liv utan mod. Du missar nuet och att ta tillfällen i akt om du styrs av rädsla. Att missa möjligheterna att göra gott för andra människor och att stå upp när situationen så kräver det.