På torra land

Trött så att jag känner mig nästan gråtmild. Huvudet fungerar inte efter kontorstid. Likväl tvingar jag huvud som tvingar kropp ut i löpspåret med insikten kring vikten av rörelse. Forcerar ett träningspass på gymmet men tvingas avbryta när ansträngningen lockar fram en bultande huvudvärk. Den där ihållande och pockande tonen i mina öron spelar sin egen melodi i ett par, tre olika frekvenser. När jag väl lyckas att samla tankarna en stund frågar jag mig själv om detta är livet.

Att arbeta heltid är i Sverige ungefär fyrtio timmar - oavsett om du är en frisk, vital tjugoåring eller en sextioårig grånad senior med för högt blodtryck. Är det så här det ska vara? Är det ens rimligt? Inga av våra politiska partier har den minsta idé hur ett rimligt arbetsliv ska te sig utan lämnar över detta bekymmer på arbetsgivarna. Det enda de kan komma med är att vi ska arbeta längre för att fortsätta att ösa ned slantar i det slukhål som statskassan är allt medan skrupelfria politiker förser sig via tvivelaktiga avdrag eller generöst tolkande av regelverken. Etik och moral står inte högt numera bland de som vi ger förtroende åt - det är en skam och det är ruttet.

Och snart så ska vi rösta i EU-valet till en organisation som är etter värre i korruption och lurendrejeri. Enorma summor pengar försvinner i denna ofantliga budget där svenska skattebetalare har stått för någonstans mellan 14 och 32 miljarder kronor per år efter avdrag för det som vi får tillbaka - en ren nettoförlust av medel som försvinner från svensk välfärd.

Varje EU-parlamentariker tjänar drygt 92 000 kronor i månaden före skatt. Varje dag på officiellt uppdrag i Bryssel och Strasbourg ger också ett traktamente på drygt 3 000 kronor, samtidigt som ledamöterna också får ett allmänt kontorsbidrag på 45 000 kronor varje månad för att lägga på allt från telefoner till papper, gem och färgpatroner. Sug på den.

De 45 000 kronorna som ledamöterna automatiskt får utbetalade varje månad blir sammanlagt närmare 380 miljoner kronor per år i oredovisade utgifter. Det motsvarar nästan två miljarder kronor under en mandatperiod. Ytterst få ledamöter vill tala om dessa pengar. I vissa fall uppger ledamöterna att de hyr en lokal av sitt eget parti vilket innebär att EU-pengarna går direkt in i partikassan. Andra säger att de inte hade något kontor, vägrar uppge var det ligger eller att den uppgivna adressen inte kan spåras. Andra stoppar ersättningen direkt in på egna bankkonton. En del ledamöter vägrar helt svara på journalisters frågor.

Min uppfattning är klar - EU är viktigt men förbannat korrupt och ineffektivt. Lika lite som jag vill betala för våra inkompetenta svenska politiker lika lite vill jag göra det för att smörja parlamentarikernas krås. Jag beklagar men min tillit och mitt hopp om EU är obefintlig respektive lågt.

Jag kommer att rösta. Jag tror inte på att lämna EU. Jag är däremot högst EU-kritisk och anser att hela organisationen behöver en spark i rumpan och omvandlas i grunden. För så här kan det inte få fortsätta.