Väga mot

Livet är orättvist.

En kort men kärnfull mening. En mening som innehåller uppgivenhet? Kanske avundsjuka? I bättre fall ett lakoniskt konstaterande? I de bästa av världar beslutsamhet att hjälpa andra?

Att jämföra med andra, det gör vi nästan reflexmässigt. När grannen köper en ny bil noterar vi det och sneglar på vår egen gamla rishög. Vi ser bostaden som syskonet köpt med en pool och dubbelgarage, något vi själva bara kan drömma om. Vi hör om vännernas resa till fjärran länder när vi själva inte har de pengarna. Vi blir frustrerade.

Ibland jämför vi annorlunda. Vi ser Lyxfällan och förfasas och känner lättnad att så illa är det ju verkligen inte. Vi hör om kriget, eländet och svälten i vår omvärld och är tacksamma, för en stund, att det finns både lite pengar och mat i kylen. Vi blir ledsna när kollegan som fått cancer går bort men samtidigt känner lycka att vi mår ganska bra och saknar krämpor värda att nämna.

Oavsett - att jämföra med yttre omständigheter är inget vi bör syssla med. Den enda jämförelsen vi ska göra är med oss själva. Jag jämför mig med mig. Du jämför dig med dig. Vi väljer själva utgångspunkterna som kan vara igår, ifjol eller någon annan. Varför? Jo, för en sådan jämförelse ligger inom din kontroll och förmåga att förändra, något som jämförelser med andra aldrig gör.

En av mina många kusiner skulle kunna vara ett föremål för min avund. Han har haft tur, för så är det faktiskt, att utan ett ansvarsfullt leverna och ofta utan arbete klara sig väl. Mer än väl. Det är så många dagar mellan honom och mig där jag i ottan i midvintermörker släpat mig till jobbet. Det finns så många arbetstimmar i skillnad mellan oss två. Ändå så har han mer pengar. Trots att han tagit allt med ro och jag har kämpat så är detta ett faktum. Han ärvde efter sin morfar ungefär tre miljoner kronor. Det var för kanske sex månader sedan. Bara så där. Kanske jag skulle gnissla tänder?

Nej, det ska jag inte. Jag ska jämföra - men bara med mig. Jag ska bara se på hur jag lyckas förändra mig till det bättre, som människa men också som privatekonom.

Det är bara att titta i min kassabok. Skulderna har minskat med 23 procent sedan 2011. Kapitaltillgångarna har ökat med 243 procent under samma tid. Jag har höjt min lön med 40 procent. Att navelskåda är rätt att göra, inte jämföra.

Gör man så blir det roligare och lättare att sträva mot nya mål så som att amortera och spara mera - till och med att jaga kostnader.